Denna vecka har det varit fullt upp. Nu har vi inte lång tid kvar i Kongwa så det har varit mycket som vi gjort för sista gången och vi har gjort många besök hos familjer. I måndags bjöd vi alla som jobbar i församlingen och på Compassionkontoret på lunch. Några kvinnor i församlingen; Helena, Mama Jackie, Ester, Mama Jioni, Rosie, Mama Nola och prästfrun hjälpte till att förbereda maten. Vi hade frågat Helena och Mama Jackie om de kunde hjälpa oss, men alla de andra kom ändå för att hjälpa till. Utan dessa kvinnor hade vi aldrig lyckats få ihop allting. Att laga mat tar verkligen lång tid här. Först gå till marknaden och köpa alla saker och sedan laga all mat. När vi stod utomhus vid eldarna och lagade mat kom en stor regnskur.  Som tur var gick den över ganska snabbt. Maten som vi bjöd på var pilau, kött, kål och morötter som man steker ihop, kisamfu (ett slags blad som man tillagar) och en slags matbanan som man kokar/friterar i olja. Det var riktigt gott! Stunden blev väldigt bra! Alla fick hålla små tacktal till oss och även vi tackade de. De sa många ord som värmde att höra!

   I tisdags var vi hemma hos prästens mamma och hälsade på. Hon flyttade hit till Kongwa för några månader sen för att hon skulle kunna bo närmare prästen så han skulle kunna hjälpa henne bättre. Två av prästens syskon bor också där, hans äldre bror och hans yngre syster.  Systens barn bor även där. De bor enkelt och har det ganska tufft ställt med maten. Men det finns en oerhörd värme och kärlek i deras familj. De är så härliga och utstrålar så mycket kärlek.

Prästens familj

I onsdags sa vi hej då till förskolebarnen och förskolelärarna. Vi lagade mandazi och te till de som vi brukar göra på onsdagar. Denna dag hängde vi även upp lite ballonger i ett träd och smyckade mandazi med Sverige flaggor. Det har varit roligt att vara med i kyrkans förskola men samtidigt svårt och frustrerande. Att inte kunna samma språk gör det svårare. Jag kan känna att jag hade velat göra fler saker med barnen men det har varit lite svårt just för att det är svårt att göra sig förstådd. Men jag är ändå så glad över att ha fått vara med de. Att leka med barnen kan man göra utan att behöva kunna kommunicera med ord. Barn ger så mycket energi och glädje. De dagarna man har mest hemlängtan och undrar vad man gör här så finns det inget bättre än att vara med i förskolan och ett litet barn kryper upp och vill sitta i knät, då vet man varför man är här. Eller att man går på vägen och någon ropar ”mwalimu” (lärare) och man vänder sig om och några av förskolebarnen kommer framspringande och kramar en. De har gett mig så mycket. Så visst kommer jag sakna de små barnen!

   Vi blev också hembjudna till församlingsarbetaren här i kyrkan. Vi blev bjudna på massa god mat. Det är som alltid spännande och väldigt roligt att komma hem och se hur folk bor och träffa deras familjer.

Förskolan

Församlingsarbetaren

 I torsdags hann vi också med två hembesök. På morgonen var vi hos en kvinna som heter Rose. Hon jobbar på Compassion och är även med i kören vi sjunger i. Hon bor tillsammans med sin mamma. De bor väldigt fint. Vi hade en trevlig stund hemma hos henne. Hon bjöd på frukost som bestod av te, juice, mandazi och kyckling. Här är det väldigt vanligt att man äter kyckling eller kött till frukost, gärna som soppa. Det är lite ovant. På eftermiddagen gick vi hem till en annan familj som är väldigt aktiva i kyrkan, framförallt med ungdomsarbetet. Också här blev vi bjudna på god lunch.

Rose till höger

Fredagen var en innehållriks dag. Jag började dagen med att gå till sjukhuset och säga Hej då. Jag är så tacksam och glad över att jag har fått vara på sjukhuset. Det har verkligen varit en upplevelse, med både glädje stunder och jobbiga stunder. Jag har lärt mig mycket och det kommer jag verkligen ha användning för i resten av min utbildning. Sedan hann vi med ett besök på en skola. Där träffade vi skolans kristna skolgrupp. Vi berättade lite om varför vi valde att gå bibellinje och lite skillnader som vi har märkt mellan Sverige och Tanzania. På eftermiddagen åkte vi till en by. Jag kommer tyvärr inte ihåg namnet nu, det var något långt som var svårt att uttala. Joffrey, vår granne, kommer från denna by, även Helena. Så vi besökte först Helenas farmor och blev bjudna på varm mjölk, majskolvar och vattenmelon. Vi fick också gå en sväng på hennes åker och titta. Därefter åkte vi till Joffreys pappa. Hans pappa har flera fruar så det var massa barn överallt. Det finns många olika familjesituationer som man möter på här och vissa saker är väldigt främmande tex detta med flera fruar. Vi blev bjudna på varm mjölk, majskolv och vattenmelon där också. Jag och Frida fick var sin höna som present.  Det var en väldigt bra dag! Det är så häftigt att följa med ut i bushen och besöka familjer där och se hur de lever. Extra roligt är det att besöka någon man faktiskt har en relation till.

Joffreys hem

Frida och jag med varsin höna

Var rädda om er!

Hanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går alldeles för fort! I fredags var vi i Voi och gick på marknaden inne i stan. Det var främst frukt och grönsaker som såldes men det fanns även kläder och andra saker.  Väl tillbaka på gästhuset möttes vi av barnen från Bogesund House. Vissa ...

Idag har vi varit på safari i 12 timmar! Vi har varit i nationalparken Tsavo West. Vi hade turen att se flera djur. Vi såg elefant, zebra, buffel,  krokodil, flodhäst, dikdik, kudu, vattenbock, impala, olika sorter av apor, oryx, eland, struts, giraf...

Idag har vi besökt församlingen i massajbyn Wangala. Wangala är en stor by där det finns en skola och de har nu byggt en ny större kyrkan. Vi började med att träffades i kyrkan som ligger i utkanten av massajbyn. Kyrkan byggdes i år och ska invigas r...

Vilken dag vi har haft! Ett ord som beskriver min upplevelse av denna resa är tacksamhet! Jag är tacksam över att få vara tillbaka i Voi och återigen träffa alla vänner. Jag är tacksam för alla nya människor jag får möjlighet att möta och för allt vi...

Idag har jag haft en liten enkel lektion/repetition om första hjälpen för bibelskoleeleverna. Det kändes som de uppskattade det! De fick bla testa på stabilt sidoläge. På eftermiddagen åkte vi till kyrkbygget av den lutherska kyrkan i Voi. Kyrkbygg...