I fredags klättrade vi i ”berg”. Jag hade förväntat mig att det skulle vara hyfsade stigar för det hade de sagt. Men så var det inte riktigt. På vissa ställen var det verkligen brant så lite läskigt var det allt att gå ner. Men det var en trevlig utflykt! Det var så fin utsikt. Det är verkligen så vackert här!

Berget vi klättrade upp på-

Utsikt över Kongwa

Igår fick prästdottern sitt första barn. Det blev en liten kille som ska heta Oskar. I gårkväll fick vi åka tillsammans med prästen till sjukhuset för att hälsa på den nyblivna mamman och barnet. Även andra från församlingen åkte med. Det är härligt att så många åker med för att stötta och visa att man bryr sig. Här är det liksom självklart att man trycker hela bilen full med folk. När vi kom till sjukhuset mötte vi en stolt mormor och en nyfödd liten kille. En stund senare var även den nyblivna mamman klar efter kejsarsnittet och vi fick säga hej till henne. Detta med barn är så fascinerande. Att ett barn ena stunden kan leva inne i mamman för att i nästan stund kunna leva och må bra helt själv. Att ett barn är så litet men att allt fungerar. Kroppen är så häftig! Det var en så roligt att få komma och träffa de. Sådan lycka! Det var en fin stund som berörde mycket!

Idag åkte vi till sjukhuset och träffade det lilla nyfödda barnet igen. Jag fick hålla honom. Mitt hjärta smälte. Det var så mysigt!

Det är sådan skillnad på sjukhus. Här i Tanzania ligger det ungefär 8 kvinnor i ett och samma rum. Sedan får man komma och besöka nästan hur som helst verkar det som. I Sverige är det så noga med att bara nära anhöriga får besöka och att man måste vara frisk osv. Men här känns det helt annorlunda. En annan skillnad som jag har märkt under den lilla stunden jag var där är att patienterna inte får någon mat serverad utan anhöriga måste laga mat och komma dit med det. Så det finns vissa kontraster… Men efter att ha besökt sjukhuset så känner jag ännu mer att detta är något som jag vill jobba med i framtiden!

En stolt morbror med det nyfödda barnet

Idag har förskolan börjat igen.  Det var inte så många barn idag men det kommer att komma fler de närmaste dagarna. Vi städade vi lite på ”skolgården” och sedan spelade barnen lite teater om Jesus som den gode herden.

Häromdagen när jag och Daniela var ute och gick möte vi en annan mzungu (viting). Vi blev helt förvånade. Vi trodde vi var de enda vita här i Kongwa. Men där hade vi fel. Tjejen vi mötte kom från USA. Hon berättade även att det finns tre tjejer från Italien här. Så ensamma var vi inte! Idag har vi i alla fall ätit lunch tillsammans med tjejen från USA och hennes kompis som bor i en annan by tre timmar från Kongwa. De är båda här med fredskåren och ska vara här i Tanzania i två år. De undervisar på secondary school. Vi åt på ett litet matställe inne i stan. Det var väldigt gott. Jag åt ugali och bönor. Det kostade 8 kronor!

Var rädd om er! Ha en bra vecka!

Hanna

Vi har tillbringat några dagar i Dar Es Salaam. Det är en hysterisk stad! Jag är verkligen ingen storstadsmänniska. Det är bara folk överallt och de är väldigt påträngande och det ger mig bara panik. Vi bodde i alla fall på pingstkyrkans gästhus. Det är ett fint och lugnt ställe. Vi åkte också till flygplatsen och mötte upp en kompis till Alexander. Det var lite roligt känsla att stå där och hälsa honom välkommen till Tanzania. För två månaders sedan var det vi som kom ut genom dörrarna på flygplatsen och var helt förvirrade. Det känns så avlägset nu.

I lördags åkte vi buss till Dodoma. På kvällen var jag, Frida och Daniela hemma hos Ulf. Vi blev bjudna på spaghetti och köttfärssås. Det var så gott! Vi kollade också lite på en inspelning av Kalle Ankas jul. Det var lite roligt! Jag tycker så mycket om att vara hemma hos Ulf. Det är en så härlig atmosfär där!

Idag kom vi tillbaka till Kongwa igen efter att ha varit på resande fot i nästan två veckor. Det är jätteroligt att resa runt men samtidigt är det skönt att komma ”hem” igen. Jag bor alltså i en stad som heter Kongwa. Kongwa ligger ca en och halvtimme från Dodoma. Det ligger väldigt fint med berg runt omkring. Jag tycker jag har det lyxigt som får vakna upp med den utsikten varje morgon. Vi bor på gästhuset som den lutherska kyrkan har. Gästhuset ligger precis jämte kyrkan och bredvid oss bor prästen och hans familj. Förskolan ligger också här på området, så allt är väldigt nära.

Vi har var sina rum med toalett och dusch. Vi lottade rummen och jag fick det största rummet. Jag har till och med en soffa och en riktig toalett. Just nu har jag två dubbelsängar på rummet, men de har sagt att de ska bära ut en men vi får se hur det blir med det. Jag har försökt att göra det lite hemtrevligt och jag känner att jag har lyckats ganska bra. Jag trivs här! I gästhuset finns det också ett allrum med soffor, tv och lite bord och stolar. Vi har även en gasspis som vi lagar maten på. Väldigt smidigt! Det känns tryggt att bo här. På natten finns det en vakt på området. Sedan sover det alltid en kvinna här på gästhuset. Så de är väldigt måna om oss.

Kongwa

Gästhuset där jag bor

Mitt rum

Allrummet

Stort tack till alla som kommenterar bloggen! Jag är så dålig på att svara på kommentarerna. Jag ber om ursäkt för det. Men jag är så glad att ni skriver. Det är riktigt roligt att läsa! Så fortsätt gärna att skriva. :-)

Ha det så bra!

Hanna

I torsdagsmorse åkte vi från Kongwa. Efter att ha skumpat runt på grusvägar i ca fem timmar kom vi fram till i Kondoa. Där mötte vi upp Alexander och Martin. Vi träffade även Pasco, som är en av lärarna på den skolan som killarna är på. Vi blev hembjudna till Pascos mamma på mat. Det var riktigt gott. Dagen efter satte vi oss på en buss till Arusha. Denna busstur tog ca sex timmar och det var mestadels grusvägar. Trots att det sliter lite på kroppen att åka buss så är det roligt för man känner sig lite mer som en av dem. Det är ju så här människorna tar sig fram. Det är deras vardag. Tänk att stå upp i bussen i sex timmar. Jag ska inte klaga något för jag fick sitta hela vägen. Sen är det lite charmigt att åka buss när det några rader bakom en sitter en man med en höna i famnen. Det är ju inget konstigt med det!

I lördags åkte vi till Namanga. Namanga är en gränsövergång mellan Kenya och Tanzania och där skulle vi förlänga vårt turistvisum som går ut i början av januari. Detta med visum är ett helt kapitel för sig. Det strular så mycket fram och tillbaka för oss. Det är väldigt komplicerat. De håller på att göra om hela systemet just nu tror jag. När vi kom till Namanga så sa de där att vi inte skulle förnya vårt turistvisum utan nu ska vi till Dodoma i februari för att förlänga vårt resident permit istället. Så jag stod och såg underbara Kenya utan att kunna åka in i landet. Jag är så nära alla människor i Kenya som ligger mig så varmt om hjärtat, men ändå är jag långt ifrån… Men en dag ska jag tillbaka till Voi!

Gränsen mot Kenya

Eftersom vi inte fick förnya vårt visum så fick vi bara sätta oss i bilen och åka tillbaka till Arusha igen. På vägen tillbaka så fick vi i alla fall se giraffer längst vägen. Det blev lite plåster på såren i alla fall. Det är så mäktigt att se att dessa djur längst vägen när man bara är ute och åker. Sedan är det så enormt vackra vyer här. Tyvärr var det väldigt molnigt när vi åkte till Namanga annars hade vi kunnat se Kilimanjaro också. Naturen här är helt underbar. Det är så vackert! Jag njuter verkligen av den.

Twiga

Härliga vyer

Vi har också vi varit riktiga turister. I lördagseftermiddagen åkte vi tillsammans med Pasco och en chaufför från vårt hotell till en ormpark. Det var massa ormar, sköldpaddor och krokodiler där. Precis utanför denna lilla park var det som en massajutställning. Vi fick en guidad tur där de berättade om hur massajer lever. Utanför fanns det sedan massa små hyddor där massajkvinnor sålde saker bla smycken, skålar och filtar. Det var lite roligt att gå där! Man kunde också rida kamel hos massajerna så det testade jag. Den dagen kände jag mig verkligen som en turist. Jag måste erkänna att efter att ha varit i riktiga massajbyar så kändes det lite sådär att komma till ett uppbyggt masajmuseum. Men det var samtidigt intressant för jag lärde mig nya saker om massajer och deras liv. Efter en sådan här ”turistdag” så känner jag verkligen hur mycket jag trivs med att leva i vardagen bland alla människor i Tanzania. Jag vill inte vara en turist i Kenya eller Tanzania, jag vill leva som en bland de och dela deras vardag.

Massajutställning

På nyårsafton åkte vi till ett kaffeplantage som ligger här i Arusha. Vi fick en guidad tur där de visade kaffeplantaget. De berättade hur hela processen går till från det att man odlar bönorna tills det är färdigt kaffe. Det var också kaffeprovning. Jag dricker ju inte kaffe i vanliga fall, men det var väldigt roligt att se plantagen. På kvällen åt vi middag på en restaurang och firade in det nya året på taket på hotellet. Där stod vi och såg alla raketer.

Kaffeplantage

Kaffebönor

Jag önskar er alla en god fortsättning på det nya året!

Hanna