Den 24 december firade vi lite svensk jul, vi försökte i alla fall så gott vi kunde. Vi hade en liten julfrukost då vi åt chapati, kokt ägg, te och pepparkakor och därefter skumtomtar. Vi tände doftljus som doftade jul och lyssnade på julmusik. Vi hade även lite julklappsöppning. Det var svårt att få julstämning, men jag tycker ändå att vi lyckades lite! Resten av dagen var lugn. Vi hjälpte till att dekorera kyrkan. Vi blåste ballonger och satte upp dekorationer i taket. De bar även in palmblad och satte dit en julgran. På kvällen var vi på körövning och kvällen avslutade vi med en gudstjänst.  

Den 25 december firade de jul här i Tanzania. Vi började dagen med att gå på gudstjänst. En höjdpunkt var att sjunga ”stilla natt” på swahili! För en gångs skull visste man vad man sjöng. Därefter fick vi vara med när prästfamiljen firade jul. Vi gick till de och förberedda mat och lagade maten tillsammans. Det blev spagetti, friterad potatisklyftor och pilau. Pilaun var riktig god! Vi drack även juice som vi hade gjort av mango, annans och passionsfrukt. Det var så gott. Sedan satt vi ute på en stor matta och åt. Det var väldigt mysigt. Senare på eftermiddagen träffades barnen från Compassion och firade lite jul tillsammans i kyrkan. De dansade och sjöng och blev bjudna på kakor och dricka.

Idag har vi firat hela dagen också. På förmiddagen var det gudstjänst. Under gudstjänsten var det både dop och lite konfirmation. Efter gudstjänsten gick vi först hem till ett av barnen som döptes. Mamman till det barnet jobbar på kyrkans förskola så henne känner vi ju. Det är så roligt att komma hem till människor och se deras hem. De bor i ett litet hus med två rum. De bodde väldigt enkelt. När vi kom dit blev vi bjudna på ris och kött. Vi satt och pratade en stund och det var väldigt trevligt!

Därefter gick vi vidare till nästa firande. Det var en av killarna som hade konfirmerat sig. De bodde i ett jättefint och stort hus. De bjöd oss på kyckling, köttgryta, pilau och läsk. Det blir stora kontraster när man ser att människor verkligen lever under så olika förhållanden. Det tycker jag är oerhört jobbigt att se.

Vi har också hunnit med att fira en kille som var klar med sin utbildning på universitet. Även de bodde i ett fint hus. Vi blev också bjudna på mat där. Det var stekt banan, kött, kyckling och läsk. Det är inte så roligt att fira någon som man inte har träffat förut.  Men samtidigt är det så roligt att vi blir medbjudna på saker!

Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt bra jul! Min jul har varit så annorlunda jämför med alla mina andra jular tidigare år. Det har varit riktigt spännande och roligt att fira jul i ett annat land med andra traditioner och människor! Det är så lärorikt. I Sverige är det stort fokus runt alla dess julklappar. Det är så mycket stress inför jul så när julen väl kommer så är man helt slut. Här är det inte alls samma stress. Det tycker jag har varit skönt! Här ger man inga julklappar. Istället lägger man fokus på det som julen egentligen handlar om!

I morgon åker vi till Kondoa där Alexander och Martin är. Där stannar vi en natt är. Sedan åker vi vidare till Arusha för att sedan åka och förnya vårt visum.

Var rädda om er!

Hanna

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Dagarna går både snabbt och långsamt. Just nu har vi inte så mycket att göra på dagarna och det kan ibland vara lite jobbigt. Men samtidigt sitter man på kvällen och undrar vart den här dagen tog vägen. Så som sagt går det både snabbt och långsamt.

Förra lördagen kom Ulf hit till Kongwa för att hålla ett seminarium för förskolelärare. Så på söndagen efter gudstjänsten fick vi följa med Ulf till det stället där han höll seminariet. Det låg en bit upp i bergen, ca 5 km från vårt gästhus. Vi fick bo i ett gammalt missionshus. Det var så mysigt och fint där! På seminariet pratade de bland annat om hur en bra lärare ska vara och om aga. Vi fick hjälpa till att visa lärarna hur man använder twisterband. Det var så roligt att se! Det såg ut som de hade väldigt roligt. Vi fick även besök av biskopen. Till och med han var med och lekte med twisterbanden. På tisdagen gick vi tillbaka till vårt gästhus. Att promenera tillbaka var riktigt skönt. Det är härligt att gå tyst och bara njuta av den vackra naturen!

Resten av veckan har varit ganska lugn. Vi har haft swahililektioner och gått på marknaden. En höjdpunkt i veckan har varit att vara med kören när de har övat. Det är så roligt! Vi försöker sjunga med och dansa så gott vi kan. Det ser kanske inte så bra ut, men vi har roligt i alla fall!

En morgon gick vi och åt frukost på ett litet ”fik”. Vi åt två chapati och drack en kopp te var. Det kostade 900 tsh per person. Det är ungefär 4 svenska kronor!

I lördagskväll var vi på ett Kitchen party. Om jag fattade det rätt så är Kitchen party en fest som man har för att en tjej som ska gifta sig. Det var bara tjejer på den festen. Det är ungefär samma firande som på ett bröllop. De dansar in, man går runt och skålar med alla, mycket dans och tal och sedan lämnar man över paket. Därefter serveras det mat och sedan gick vi hem. Det är roligt att vara med på sådana här tillställningar! Samtidigt är det lite tråkigt när vi inte förstår så mycket av det som sägs. Det är bara att öva mer på swahilin!

På Kitchen party!

I söndags firade vi gudstjänst. De har två gudstjänster varje söndag. En klockan sju på morgonen och en klockan nio på morgonen. Vi gick på den klockan sju. Gudstjänsten var bra. Det var roligt att se kören sjunga. Nästa gång ska vi vara med de och sjunga!

Kören

Jag önskar er alla en riktigt god jul!

Hanna

Idag har vi varit med Helena hela dagen. Helen är en av de som jobbar på gästhuset som vi bor på. Henne tillbringar vi många timmar med varje dag. Hon är en härlig människa och hon är tuff med oss så att vi ska försöka prata swahili. Det är bra! Idag fick vi följa med Helena hem till henne för att se hur hon bor. Det är många som bor hos henne. Det är hon, hennes man och deras dotter Diana. Sedan är det hennes svärmor och några av hennes mans syskonbarn. Även hennes mans son från ett annat förhållande bor där. Jag har säkert glömt någon… När vi kom dit fick vi lite te och chapati. Sedan hjälpte vi till att rensa ris.

Delar av Helenas familj

Helenas hus

Köket

Vi hann även med att besöka Helenas mormor/farmor idag. Helena berättade att hon var 100 år, Nu känns det som om hon inte var så gammal och det är väl ganska afrikanstk att bara säga en ålder. Men gammal var hon i alla fall.

Jag vet inte om det är farmor eller mormor för de har samma ord för de orden. Det var även en bror till hennes mormor/farmor som bodde där med sin fru. Han kunde lite engelska så vi kunde prata lite med honom. Det är så spännande att höra andra människor berätta om sina liv. Det är sådana möten som berör och som man minns! De var väldigt glad att vi kom dit och vi var väldigt glad över att träffa de! Innan vi gick där ifrån bad vi tillsammans. Det var ett fint avslut på en fin stund.

Helenas mormor/farmor närmast kameran

Därefter gick vi tillbaka till Helenas hus. Då hade även Helenas syster kommit dit. Vi satt och pratade lite och sedan blev vi bjudna på mat. Det var så gott! Efter maten spelade vi lite kort tillsammans. Det tycker de var väldigt roligt och vi med!

Dagen har varit väldigt bra. Att komma hem till människor är så roligt! Det är så lärorikt att se hur andra människor bor och få en liten inblick i hur deras liv är. De har kanske inte så mycket materiella saker och inga stora hus, men de har desto mer omsorg, kärlek och tid för sina medmänniskor. Det är en självklarhet att stanna och frågar hur någon mår när man möter en människa på vägen eller att man tar hand om varandras barn. Jag hoppas och önskar att jag kommer bli bättre på att ge av mig själv och min tid till mina medmänniskor. Man klarar ett liv utan de lyxprylar som vi har i Sverige, men utan andra människor klarar man sig inte!

Diana

Hoppas ni har haft en fin luciadag!

Hanna 

I torsdags morse fick vi veta att Ulf skulle komma till Kongwa för att planera inför ett seminarium han ska hålla här om några veckor. Tio minuter efter Daniel hade berättat att han skulle komma så kom Ulf körande. Ulf fixade sina saker och sen vid lunch åkte vi med honom tillbaka till Dodoma. Vi hade nämligen tänkt åka till Dodoma och möta upp killarna på fredag men eftersom Ulf kom åkte vi med honom stället. Mycket smidigare! Vi fick följa med Ulf när han skulle skjutsa ett av hans barn till Universitetet i Dodoma. Det var riktigt stort universitets område. Universitet håller fortfarande på att byggas. Just nu är det ca 20 000 studenter tror jag, men när det är klart blir det runt 40 000 studenter.

Universitetet i Dodoma

På fredags förmiddagen gick vi in till stan och gick till några affärer som har lite mer ”västerländska” saker. Vi hittade tex haribo godis. Riktigt gott! Vid lunch tid kom killarna med bussen till Dodoma. Det var så roligt att se de igen och höra de berätta det som de har hunnit uppleva hittills. Vi åt tillsammans och sedan gick vi till en marknad. Det väl roligt! Vi gick mest bara och kikade lite. På kvällen åkte vi hem till Ulf och åt mat tillsammans med honom och de barnen som var där. Man träffar alltid något nytt av barnen när man är hemma hos Ulf. Det är skoj! Alla barnen är så olika men så härliga!

Sedan på lördagen var vi tjejer tvungna att åka tillbaka till Kongwa. Vi åkte buss tillbaka och det var smidigt. Det tog ca 2 timmar och kostade 6000 tsh. (= 24 svenska kronor). När vi kom tillbaka till Kongwa blev vi så välkomnande! De blev så glada över att se oss igen och alla kramades. Det kände väldigt roligt och bra! Det kändes skönt att komma ”hem” igen. Det känns lite hemma här nu i alla fall.

I söndag var det konfirmation. Konfirmationsgudstjänsten firade vi i den nya kyrkan som de håller på att bygga. Den ligger precis jämte den gamla kyrkan. Kyrkan är inte klar än, det enda som finns är golv och väggar. Så de spände upp presenningar som tak och bar dit inredningen från den andra kyrkan. I början av gudstjänsten var det inte så mycket folk men under gudstjänstens gång fylldes kyrkan allt mer. De fick bära in mer bänkar till sist. Gudstjänsten höll på i ungefär fyra timmar. Det var inte som en konfirmation hemma. Konfirmanderna visade inte upp något utan det var predikan, själva konfirmationen, nattvard och olika körer som sjöng. Det var nog tre olika körer som sjöng tror jag. Jag tycker det är lite tråkigt att de använder så mycket keyboard och elgitarr när kören ska sjunga. Den härliga afrikanska sången försvinner lite då tycker jag.  Men det är så härligt att se de dansa!

Konfirmanderna

Efter gudstjänsten blev vi bjudna på dricka i kyrkan. Sedan var vi bjudna på två konfirmationsfester. Först var det fest i vårt gästhus. En av ledarna på Compassion bjöd oss för hennes dotter konfirmerades. Vi åt mat och dansade. Sedan hade även prästens son, Samuel, konfirmerats så vi firade även honom. De hade en större fest. Vi gick till en lokal som låg en bit bort. Det var Samuel och en kille till som firades tillsammans. Det var ungefär samma firande som bröllopet förra helgen. Killarna fick dansa in. Sedan presenterades gästerna. Vi satt tillsammans med prästfamiljen. Sedan skar de tårtan och alla fick dansa fram och skåla med de. Sedan var det paket utdelning och även här dansade man fram. Sedan var det mat. Det var mycket mat. Det fanns ris, pilau, kött, köttgryta, melon, tomat och stekt banan. Det var väldigt gott!

Prästen, Daniel med hans familj

Dans på konfirmationsfesten

Vi avslutade söndagen med att sitta ute under stjärnorna och spela kort tillsammans med några små tjejerna. Så mysigt!

Veckan som ligger framför blir nog ganska lugn. Barnen har lov nu så vi har ingen förskola att vara med i. Det enda som jag vet är att vi kommer ha våra swahililektioner. Sen får vi se vad veckan har att bjuda på.

Vill tacka alla som läser och kommenterar bloggen. Det är väldigt roligt! Hoppas allt är bra med er!

Hanna

Denna helg har varit intensiv. Det var som prästen Daniel sa: ” Här är det firande varje dag.”. Det har verkligen stämt! I fredags var det examen för en del av barnen på förskolan. På morgonen dekorerade vi kyrkan med ballonger som vi hade med och sedan hjälpte vi till att fixa med mat. Det skulle lagas mat till alla barnen och deras familjer. Så det var mycket mat! Det är så härligt att se hur all kvinnor går ihop och lagar mat tillsammans. Man hjälps åt och har sådan gemenskap! Det är riktigt härligt att se. Här är det ingen vila. Kvinnorna får verkligen kämpa och slita med alla vardagssysslor.  Vi är så bortskämda med diskmaskin, tvättmaskin och spis. Här är det handtvätt, diska för hand och laga mat över elden som gäller. Själva examen ägde sedan rum i kyrkan och barnen spelade teater och sjöng! De var så duktiga. Det var en härlig stämning. Det var mycket glädje, mycket dans och många stolta föräldrar!

Matlagning inför examen

Examen

På eftermiddagen fick vi hjälpa till att baka mandazi. Mandazi är typ friterat bröd. Väldigt gott! Och jag måste påpeka igen att det är så mycket roligare att baka och laga mat utomhus.

Jag bakar Mandazi

I lördags var vi med på Compassion. Som jag har skrivit tidigare hjälper Compassion barn som har svåra hemförhållanden. Barnen är i alla möjliga åldrar. Det var också World Aids Day och detta firade vi. Alla barnen på Compassion här på vårt ställe plus barn från Compassion på andra ställen möttes upp. Tillsammans gick vi som i en lång parad till busstationen här i Kongwa. Busstationen är typ som ett stort skjul men dagen till ära hade man dekorerat det lite. Där var själva firandet och det hölls tal och barnen sjöng och spelade teater om HIV/AIDS. Några kvinnor sjöng och dansade även traditionell dans. Det var roligt att se!

Compassion

I söndags var det först gudstjänst. Vi trodde att gudstjänsten skulle börja klockan åtta på morgonen, men vi hade missuppfattat det lite. För den började klockan sju så vi missade den. Men det var en till gudstjänst klockan tio så vi gick på den istället. Efter gudstjänsten åkte vi tillsammans med prästen och hans fru och några till från kyrkan till ett bröllop i Dodoma. När vi kom dit fick vi vänta drygt en timma innan allt började. Jag tyckte att själva bröllopet kändes ganska likt ett svenskt bröllop. Bruden hade vit klänning och mannen kostym. Allt var på swahili så jag vet ju inte vad prästen sa. Det enda som gjorde att det kändes mer afrikansk är musiken. Det var en kör som dansade och sjöng.

Jag ska erkänna att jag inte vet vem det var som gifte sig och vilken koppling de hade till prästen. Vi blev bara medbjudna. Efter själva vigseln åkte vi till stället där festen skulle äga rum. Det var på ett stort hotell och konferens plats. Detta hotell var väldigt lyxigt och heter ”African dreams”. Det kändes lite konstigt att vara där. Hotellet var så fint och lyxigt men precis utanför grindarna så såg man den afrikanska verkligheten där familjerna bor i sina enkla små hus. Det blir sådana kontraster och det är lite tungt att se. När vi kom till feststället tyckte Daniel att vi skulle äta lite för vi hade inte gjort det på hela dagen så han tog oss till restaurangen på hotellet för han trodde inte det skulle bli någon mat på bröllopsfesten. Så vi åt oss mätta och sedan gick vi tillbaka till festen. Det var en stor sal som var mycket utsmyckad och det var mycket folk och mycket musik. Brudparet dansade in och alla gäster började vifta med servetterna och dansa runt de. Så mycket glädje! Dansen var en stor del av hela firandet. Sedan skar brudparet tårtan och därefter fick vi dansa fram och skåla med brudparet och deras familjer.  Sedan vid halv elva på kvällen så var det dags för mat. Det fanns så mycket mat men jag var så mätt för vi hade ju ätit någon timme tidigare bara. Sedan var det dags att ge presenter. Likaså gjorde man detta under dans. Så vi dansade fram och lämnade över presenterna. Det skulle ju aldrig ske i Sverige. När jag tänker på det nu i efterhand kan jag inte annat än le åt allt. Vilken glädje det fanns under den kvällen!

Brudparet

Bröllopsfesten

Jag är så glad och tacksam för allt som vi får uppleva och vara med om här. Det sätter verkligen avtryck!

Jag hoppas att alla ni där hemma har haft en fin advent! Ha det så gott!

Hanna