Nu är jag hemma i Sverige igen. I går landade jag på svenskmark. Nu är resan till Afrika slut för denna gång. Jag har varit borta nästan ett halvår. Vissa dagar har det varit mycket hemlängtan och de dagarna har gått väldigt långsamt, men många dagar var fyllda av glädje. Så det känns som tiden trots allt gick väldigt snabbt. Nu ska man på något sätt knyta ihop säcken för den här resan. Jag har upplevt väldigt mycket och jag bär med mig så mycket minne. Ibland är det svårt att beskriva saker med ord, ord räcker inte alltid till. Men denna resa har både varit en inre resa där jag har fått växa i mig själv och upptäckt nya sidor hos mig, samtidigt som vi har lärt oss mycket om hur människornas vardag ser ut, deras kultur och tro. Vi människor har mycket att lära oss av varandra. Det finns många saker jag kommer bära med mig. En sak är denna omsorg och tid människorna ger till varandra. Möter man en människa på stan är det självklart att man stannar och hälsar. Är någon sjuk är det självklart att man går hela vägen till sjukhuset för att visa sitt stöd. Behöver någon hjälp är det självklart man erbjuder sin hjälp. Behöver någon låna något är det självklart att man lånar av grannen. De lever på något sätt mer kollektivt medan vi först och främst sätter oss själva och våra behov i centrum. Där tror jag vi har något att lära oss. Att våga släppa in andra människor i sitt liv och inte köra sitt eget race. Jag tror att det är det som ger glädje som består!

   Som sagt är Afrikaresan slut för denna gång. Men Afrika finns i mitt hjärta, så en vacker dag kommer jag dit igen! Men nu på onsdag åker jag ner till Glimåkra folkhögskola för att gå sista månaden där.

Tack alla ni som har följt och läst bloggen. Tack att ni har kommenterat. Det var varit små höjdpunkter att läsa era kommentarer.

Ha det så bra och var rädda om er!

Hanna

Denna vecka har det varit fullt upp. Nu har vi inte lång tid kvar i Kongwa så det har varit mycket som vi gjort för sista gången och vi har gjort många besök hos familjer. I måndags bjöd vi alla som jobbar i församlingen och på Compassionkontoret på lunch. Några kvinnor i församlingen; Helena, Mama Jackie, Ester, Mama Jioni, Rosie, Mama Nola och prästfrun hjälpte till att förbereda maten. Vi hade frågat Helena och Mama Jackie om de kunde hjälpa oss, men alla de andra kom ändå för att hjälpa till. Utan dessa kvinnor hade vi aldrig lyckats få ihop allting. Att laga mat tar verkligen lång tid här. Först gå till marknaden och köpa alla saker och sedan laga all mat. När vi stod utomhus vid eldarna och lagade mat kom en stor regnskur.  Som tur var gick den över ganska snabbt. Maten som vi bjöd på var pilau, kött, kål och morötter som man steker ihop, kisamfu (ett slags blad som man tillagar) och en slags matbanan som man kokar/friterar i olja. Det var riktigt gott! Stunden blev väldigt bra! Alla fick hålla små tacktal till oss och även vi tackade de. De sa många ord som värmde att höra!

   I tisdags var vi hemma hos prästens mamma och hälsade på. Hon flyttade hit till Kongwa för några månader sen för att hon skulle kunna bo närmare prästen så han skulle kunna hjälpa henne bättre. Två av prästens syskon bor också där, hans äldre bror och hans yngre syster.  Systens barn bor även där. De bor enkelt och har det ganska tufft ställt med maten. Men det finns en oerhörd värme och kärlek i deras familj. De är så härliga och utstrålar så mycket kärlek.

Prästens familj

I onsdags sa vi hej då till förskolebarnen och förskolelärarna. Vi lagade mandazi och te till de som vi brukar göra på onsdagar. Denna dag hängde vi även upp lite ballonger i ett träd och smyckade mandazi med Sverige flaggor. Det har varit roligt att vara med i kyrkans förskola men samtidigt svårt och frustrerande. Att inte kunna samma språk gör det svårare. Jag kan känna att jag hade velat göra fler saker med barnen men det har varit lite svårt just för att det är svårt att göra sig förstådd. Men jag är ändå så glad över att ha fått vara med de. Att leka med barnen kan man göra utan att behöva kunna kommunicera med ord. Barn ger så mycket energi och glädje. De dagarna man har mest hemlängtan och undrar vad man gör här så finns det inget bättre än att vara med i förskolan och ett litet barn kryper upp och vill sitta i knät, då vet man varför man är här. Eller att man går på vägen och någon ropar ”mwalimu” (lärare) och man vänder sig om och några av förskolebarnen kommer framspringande och kramar en. De har gett mig så mycket. Så visst kommer jag sakna de små barnen!

   Vi blev också hembjudna till församlingsarbetaren här i kyrkan. Vi blev bjudna på massa god mat. Det är som alltid spännande och väldigt roligt att komma hem och se hur folk bor och träffa deras familjer.

Förskolan

Församlingsarbetaren

 I torsdags hann vi också med två hembesök. På morgonen var vi hos en kvinna som heter Rose. Hon jobbar på Compassion och är även med i kören vi sjunger i. Hon bor tillsammans med sin mamma. De bor väldigt fint. Vi hade en trevlig stund hemma hos henne. Hon bjöd på frukost som bestod av te, juice, mandazi och kyckling. Här är det väldigt vanligt att man äter kyckling eller kött till frukost, gärna som soppa. Det är lite ovant. På eftermiddagen gick vi hem till en annan familj som är väldigt aktiva i kyrkan, framförallt med ungdomsarbetet. Också här blev vi bjudna på god lunch.

Rose till höger

Fredagen var en innehållriks dag. Jag började dagen med att gå till sjukhuset och säga Hej då. Jag är så tacksam och glad över att jag har fått vara på sjukhuset. Det har verkligen varit en upplevelse, med både glädje stunder och jobbiga stunder. Jag har lärt mig mycket och det kommer jag verkligen ha användning för i resten av min utbildning. Sedan hann vi med ett besök på en skola. Där träffade vi skolans kristna skolgrupp. Vi berättade lite om varför vi valde att gå bibellinje och lite skillnader som vi har märkt mellan Sverige och Tanzania. På eftermiddagen åkte vi till en by. Jag kommer tyvärr inte ihåg namnet nu, det var något långt som var svårt att uttala. Joffrey, vår granne, kommer från denna by, även Helena. Så vi besökte först Helenas farmor och blev bjudna på varm mjölk, majskolvar och vattenmelon. Vi fick också gå en sväng på hennes åker och titta. Därefter åkte vi till Joffreys pappa. Hans pappa har flera fruar så det var massa barn överallt. Det finns många olika familjesituationer som man möter på här och vissa saker är väldigt främmande tex detta med flera fruar. Vi blev bjudna på varm mjölk, majskolv och vattenmelon där också. Jag och Frida fick var sin höna som present.  Det var en väldigt bra dag! Det är så häftigt att följa med ut i bushen och besöka familjer där och se hur de lever. Extra roligt är det att besöka någon man faktiskt har en relation till.

Joffreys hem

Frida och jag med varsin höna

Var rädda om er!

Hanna

 Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt trevlig påsk! Jag har för första gången firat påsk i ett annat land med en annan kultur. Ännu en erfarenhet rikare. Påsken har varit väldigt bra! Vi har firat påsk här i Kongwa och vi fick trevligt besök av Martin och Alexander. Vi har varit mycket i kyrkan. På långfredagen var vi på tre gudstjänster. På kvällen lagade vi lite mat och såg på film. På lördagen var jag med och lagade lite ris och bönor på Compassion. Kvinnorna som lagar mat är så trevliga. Vi försöker prata swahili med de och ibland förstår vi varandra och ibland inte. De lagar väldigt gott ris och bönor. Vi lyckas aldrig få det lika gott som de.

Matlagning till compassion

I söndags var vi också på en gudstjänst. Det var en härlig gudstjänst med mycket sång och glädje! Därefter gick vi hem till Helena och firade påsk med hennes familj. Det var väldigt roligt att få fira hemma hos en familj. Vi blev bjudna på pilau, köttgryta och grönsaker. Det var väldigt gott! I måndags var vi också på en gudstjänst på förmiddagen. Under den gudstjänsten var det också dop. Ett av barnen som döptes är barn till en körmedlem så hela kören, inklusive oss, blev bjudna hem till de för att fira.  Även där blev vi bjudna på god mat och vi dansa och sjöng. När vi gick ifrån det firande fick vi reda på att en annan körmedlems bror låg på sjukhuset. Så då gick vi i kören dit. Det är häftigt hur man ställer upp för varandra. Trots en halvtimmes promenad i regn gick kören dit för att visa sitt stöd.  

Vi firar påsk hos Helena

Jag har också hunnit vara sjukhuset och jobbat. Nu är jag på en barnavdelning. Det ska bli spännande att vara där i två veckor och se deras arbete.

I onsdags var det ”hus till hus”. Det är som en hemgrupp där man är en grupp människor och varje vecka går man hem till någons hus där man ber, sjunger och läser bibeln tillsammans. Igår var det vår tur att ha ”hus till hus” här på gästhuset. Eftersom det är sista gången för mig och Frida så tänkte vi baka och bjuda på lite svensk kaka. Det blev chokladbollar. Vi hade inget recept utan chansade lite. Vi hade de flesta ingredienserna. Dock smakar smöret helt annorlunda här. Det är ett smör som har i rumstemperatur. Så man undrar ju lite vad det innehåller. Vi gjorde egen kokos att rulla chokladbollarna i. Först delar man kokosnöten och sen sitter man som på en speciell pall och gnuggar kokosnöthalvan mot en spets och så blir det som kokosflingor. Det var roligt att kunna göra egen! Jag och Frida hade det väldigt roligt medan vi baka och det blev många skratt.  Vi tyckte att chokladbollarna blev helt okej, De på ”hus till hus” hade nog lite olika åsikter om det. Men alla smakade i alla fall!

"Hus till hus"

Hoppas allt är bra med er! Tack återigen för alla som läser bloggen och kommenterar. Var rädd om er!

Hanna