Idag har vi varit med Helena hela dagen. Helen är en av de som jobbar på gästhuset som vi bor på. Henne tillbringar vi många timmar med varje dag. Hon är en härlig människa och hon är tuff med oss så att vi ska försöka prata swahili. Det är bra! Idag fick vi följa med Helena hem till henne för att se hur hon bor. Det är många som bor hos henne. Det är hon, hennes man och deras dotter Diana. Sedan är det hennes svärmor och några av hennes mans syskonbarn. Även hennes mans son från ett annat förhållande bor där. Jag har säkert glömt någon… När vi kom dit fick vi lite te och chapati. Sedan hjälpte vi till att rensa ris.

Delar av Helenas familj

Helenas hus

Köket

Vi hann även med att besöka Helenas mormor/farmor idag. Helena berättade att hon var 100 år, Nu känns det som om hon inte var så gammal och det är väl ganska afrikanstk att bara säga en ålder. Men gammal var hon i alla fall.

Jag vet inte om det är farmor eller mormor för de har samma ord för de orden. Det var även en bror till hennes mormor/farmor som bodde där med sin fru. Han kunde lite engelska så vi kunde prata lite med honom. Det är så spännande att höra andra människor berätta om sina liv. Det är sådana möten som berör och som man minns! De var väldigt glad att vi kom dit och vi var väldigt glad över att träffa de! Innan vi gick där ifrån bad vi tillsammans. Det var ett fint avslut på en fin stund.

Helenas mormor/farmor närmast kameran

Därefter gick vi tillbaka till Helenas hus. Då hade även Helenas syster kommit dit. Vi satt och pratade lite och sedan blev vi bjudna på mat. Det var så gott! Efter maten spelade vi lite kort tillsammans. Det tycker de var väldigt roligt och vi med!

Dagen har varit väldigt bra. Att komma hem till människor är så roligt! Det är så lärorikt att se hur andra människor bor och få en liten inblick i hur deras liv är. De har kanske inte så mycket materiella saker och inga stora hus, men de har desto mer omsorg, kärlek och tid för sina medmänniskor. Det är en självklarhet att stanna och frågar hur någon mår när man möter en människa på vägen eller att man tar hand om varandras barn. Jag hoppas och önskar att jag kommer bli bättre på att ge av mig själv och min tid till mina medmänniskor. Man klarar ett liv utan de lyxprylar som vi har i Sverige, men utan andra människor klarar man sig inte!

Diana

Hoppas ni har haft en fin luciadag!

Hanna 

I torsdags morse fick vi veta att Ulf skulle komma till Kongwa för att planera inför ett seminarium han ska hålla här om några veckor. Tio minuter efter Daniel hade berättat att han skulle komma så kom Ulf körande. Ulf fixade sina saker och sen vid lunch åkte vi med honom tillbaka till Dodoma. Vi hade nämligen tänkt åka till Dodoma och möta upp killarna på fredag men eftersom Ulf kom åkte vi med honom stället. Mycket smidigare! Vi fick följa med Ulf när han skulle skjutsa ett av hans barn till Universitetet i Dodoma. Det var riktigt stort universitets område. Universitet håller fortfarande på att byggas. Just nu är det ca 20 000 studenter tror jag, men när det är klart blir det runt 40 000 studenter.

Universitetet i Dodoma

På fredags förmiddagen gick vi in till stan och gick till några affärer som har lite mer ”västerländska” saker. Vi hittade tex haribo godis. Riktigt gott! Vid lunch tid kom killarna med bussen till Dodoma. Det var så roligt att se de igen och höra de berätta det som de har hunnit uppleva hittills. Vi åt tillsammans och sedan gick vi till en marknad. Det väl roligt! Vi gick mest bara och kikade lite. På kvällen åkte vi hem till Ulf och åt mat tillsammans med honom och de barnen som var där. Man träffar alltid något nytt av barnen när man är hemma hos Ulf. Det är skoj! Alla barnen är så olika men så härliga!

Sedan på lördagen var vi tjejer tvungna att åka tillbaka till Kongwa. Vi åkte buss tillbaka och det var smidigt. Det tog ca 2 timmar och kostade 6000 tsh. (= 24 svenska kronor). När vi kom tillbaka till Kongwa blev vi så välkomnande! De blev så glada över att se oss igen och alla kramades. Det kände väldigt roligt och bra! Det kändes skönt att komma ”hem” igen. Det känns lite hemma här nu i alla fall.

I söndag var det konfirmation. Konfirmationsgudstjänsten firade vi i den nya kyrkan som de håller på att bygga. Den ligger precis jämte den gamla kyrkan. Kyrkan är inte klar än, det enda som finns är golv och väggar. Så de spände upp presenningar som tak och bar dit inredningen från den andra kyrkan. I början av gudstjänsten var det inte så mycket folk men under gudstjänstens gång fylldes kyrkan allt mer. De fick bära in mer bänkar till sist. Gudstjänsten höll på i ungefär fyra timmar. Det var inte som en konfirmation hemma. Konfirmanderna visade inte upp något utan det var predikan, själva konfirmationen, nattvard och olika körer som sjöng. Det var nog tre olika körer som sjöng tror jag. Jag tycker det är lite tråkigt att de använder så mycket keyboard och elgitarr när kören ska sjunga. Den härliga afrikanska sången försvinner lite då tycker jag.  Men det är så härligt att se de dansa!

Konfirmanderna

Efter gudstjänsten blev vi bjudna på dricka i kyrkan. Sedan var vi bjudna på två konfirmationsfester. Först var det fest i vårt gästhus. En av ledarna på Compassion bjöd oss för hennes dotter konfirmerades. Vi åt mat och dansade. Sedan hade även prästens son, Samuel, konfirmerats så vi firade även honom. De hade en större fest. Vi gick till en lokal som låg en bit bort. Det var Samuel och en kille till som firades tillsammans. Det var ungefär samma firande som bröllopet förra helgen. Killarna fick dansa in. Sedan presenterades gästerna. Vi satt tillsammans med prästfamiljen. Sedan skar de tårtan och alla fick dansa fram och skåla med de. Sedan var det paket utdelning och även här dansade man fram. Sedan var det mat. Det var mycket mat. Det fanns ris, pilau, kött, köttgryta, melon, tomat och stekt banan. Det var väldigt gott!

Prästen, Daniel med hans familj

Dans på konfirmationsfesten

Vi avslutade söndagen med att sitta ute under stjärnorna och spela kort tillsammans med några små tjejerna. Så mysigt!

Veckan som ligger framför blir nog ganska lugn. Barnen har lov nu så vi har ingen förskola att vara med i. Det enda som jag vet är att vi kommer ha våra swahililektioner. Sen får vi se vad veckan har att bjuda på.

Vill tacka alla som läser och kommenterar bloggen. Det är väldigt roligt! Hoppas allt är bra med er!

Hanna

Denna helg har varit intensiv. Det var som prästen Daniel sa: ” Här är det firande varje dag.”. Det har verkligen stämt! I fredags var det examen för en del av barnen på förskolan. På morgonen dekorerade vi kyrkan med ballonger som vi hade med och sedan hjälpte vi till att fixa med mat. Det skulle lagas mat till alla barnen och deras familjer. Så det var mycket mat! Det är så härligt att se hur all kvinnor går ihop och lagar mat tillsammans. Man hjälps åt och har sådan gemenskap! Det är riktigt härligt att se. Här är det ingen vila. Kvinnorna får verkligen kämpa och slita med alla vardagssysslor.  Vi är så bortskämda med diskmaskin, tvättmaskin och spis. Här är det handtvätt, diska för hand och laga mat över elden som gäller. Själva examen ägde sedan rum i kyrkan och barnen spelade teater och sjöng! De var så duktiga. Det var en härlig stämning. Det var mycket glädje, mycket dans och många stolta föräldrar!

Matlagning inför examen

Examen

På eftermiddagen fick vi hjälpa till att baka mandazi. Mandazi är typ friterat bröd. Väldigt gott! Och jag måste påpeka igen att det är så mycket roligare att baka och laga mat utomhus.

Jag bakar Mandazi

I lördags var vi med på Compassion. Som jag har skrivit tidigare hjälper Compassion barn som har svåra hemförhållanden. Barnen är i alla möjliga åldrar. Det var också World Aids Day och detta firade vi. Alla barnen på Compassion här på vårt ställe plus barn från Compassion på andra ställen möttes upp. Tillsammans gick vi som i en lång parad till busstationen här i Kongwa. Busstationen är typ som ett stort skjul men dagen till ära hade man dekorerat det lite. Där var själva firandet och det hölls tal och barnen sjöng och spelade teater om HIV/AIDS. Några kvinnor sjöng och dansade även traditionell dans. Det var roligt att se!

Compassion

I söndags var det först gudstjänst. Vi trodde att gudstjänsten skulle börja klockan åtta på morgonen, men vi hade missuppfattat det lite. För den började klockan sju så vi missade den. Men det var en till gudstjänst klockan tio så vi gick på den istället. Efter gudstjänsten åkte vi tillsammans med prästen och hans fru och några till från kyrkan till ett bröllop i Dodoma. När vi kom dit fick vi vänta drygt en timma innan allt började. Jag tyckte att själva bröllopet kändes ganska likt ett svenskt bröllop. Bruden hade vit klänning och mannen kostym. Allt var på swahili så jag vet ju inte vad prästen sa. Det enda som gjorde att det kändes mer afrikansk är musiken. Det var en kör som dansade och sjöng.

Jag ska erkänna att jag inte vet vem det var som gifte sig och vilken koppling de hade till prästen. Vi blev bara medbjudna. Efter själva vigseln åkte vi till stället där festen skulle äga rum. Det var på ett stort hotell och konferens plats. Detta hotell var väldigt lyxigt och heter ”African dreams”. Det kändes lite konstigt att vara där. Hotellet var så fint och lyxigt men precis utanför grindarna så såg man den afrikanska verkligheten där familjerna bor i sina enkla små hus. Det blir sådana kontraster och det är lite tungt att se. När vi kom till feststället tyckte Daniel att vi skulle äta lite för vi hade inte gjort det på hela dagen så han tog oss till restaurangen på hotellet för han trodde inte det skulle bli någon mat på bröllopsfesten. Så vi åt oss mätta och sedan gick vi tillbaka till festen. Det var en stor sal som var mycket utsmyckad och det var mycket folk och mycket musik. Brudparet dansade in och alla gäster började vifta med servetterna och dansa runt de. Så mycket glädje! Dansen var en stor del av hela firandet. Sedan skar brudparet tårtan och därefter fick vi dansa fram och skåla med brudparet och deras familjer.  Sedan vid halv elva på kvällen så var det dags för mat. Det fanns så mycket mat men jag var så mätt för vi hade ju ätit någon timme tidigare bara. Sedan var det dags att ge presenter. Likaså gjorde man detta under dans. Så vi dansade fram och lämnade över presenterna. Det skulle ju aldrig ske i Sverige. När jag tänker på det nu i efterhand kan jag inte annat än le åt allt. Vilken glädje det fanns under den kvällen!

Brudparet

Bröllopsfesten

Jag är så glad och tacksam för allt som vi får uppleva och vara med om här. Det sätter verkligen avtryck!

Jag hoppas att alla ni där hemma har haft en fin advent! Ha det så gott!

Hanna

I måndags kom vi till Kongwa. Det finns många olika känslor inombords just nu. Det är alltid nervöst att komma till ett nytt ställe och lära känna nya människor. Samtidigt som det är jätteroligt och så spännande! Jag ser så mycket fram emot när jag har hunnit landa och kommit in lite i vardagen. I måndags fick vi lära oss att laga lite mat med Helena. Helena jobbar på kyrkans gästhus som vi bor på. Helena är en mycket härlig kvinna! Hemma i Sverige tycker jag inte om att laga mat. Jag har inget intresse för det. Men här i Tanzania känner jag att det känns roligare! Kanske beror det på att man är på en ny plats och att jag faktiskt måste laga mat för att få något att äta. Sen är det mkt roligare att stå och förbereda och laga maten ute.

Helena

Jag lagar mat

Igår var vi på marknaden med Helena för att köpa saker till veckans matlagning. Vi köpte bla mango, bananer, mjöl, ris, ägg, socker, paprika och tomater. I Sverige kan du gå till en mataffär och hitta allting på en och samma plats. Men här går man på en marknad och går till olika små stånd för att hitta olika saker. Det är mycket roligare! På eftermiddagen vara vi med och sjöng i kyrkans kör. Igår var de bara nio stycken i kören, men de brukar vara fler. Det kändes bra att vara där. Det ska bli roligt när man lär sig sångerna lite också!

Idag har vi varit med i förskolan som kyrkan har. Det är ca 40 barn i klassen och det är två lärare. Barnen är mellan 4 och 6 år tror jag. Idag var det engelska på schemat. Var och en fick gå fram och säga ”My name is..”. Även vi fick göra detta. Sedan lärde de sig lite glosor på engelska. Därefter var det lite lek. Vi gick ut och hoppade hopprep. Efter lekstunden var det dags att äta gröt. Vi fick också testa gröten. Jag tyckte den var helt okej att äta, det smakade väldigt sött. Sedan var skoldagen slut och barnen gick hem.

Vi har också varit på något som heter ”Hus till hus”. Man träffas hemma hos en familj och där sjunger man, ber och läser bibeln tillsammans. Det var väldigt trevligt att vara där! Därefter gick vi hem till prästen och hans familj. De bor precis bredvid oss. Vi lagade ugali tillsammans. Vi satt ute på en matta och åt maten. Det var så mysigt! Den familjen är väldigt härlig och så lättsamma. Sammanfattningsvis har kvällen varit väldigt bra!

Hanna

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev något här. Dagarna springer i väg. Vi har redan varit här i över två veckor nu. Men på denna korta tiden har vi hunnit uppleva så enormt mycket!

Förra lördagen lämnade vi språkskolan i Morogoro och åkte buss till Dodoma. Bussresan tog ca tre timmar. I Dodoma träffades vi äntligen Ulf! Ulf är missionär här i Tanzania. Det var enormt roligt att träffa honom. Vi fick åka med hem till honom och äta middag. Där träffade vi även några av hans fosterbarn. Det var riktigt roligt att få träffa de! Ulf är en väldigt härlig person och det han gör inspirerar verkligen!

Vi har också varit på biskopsinvigning. Vi fick gå med i processionen in i kyrkan och sedan fick vi sitta längst fram tillsammans med Ulf. Hela gudstjänsten och invigningen var på swahili så vi förstod inte så mycket. Gudstjänsten höll på i sammanlagt fem timmar och 30 minuter.  Det var många olika saker som skulle genomföras; först skulle den nya biskopen installeras och sedan skulle den nya biskopen installera vice biskopen. Därefter var det olika hälsningar till den nya biskopen. Jag läste upp en hälsning från Glimåkra. Jag läste på swahili dessutom. Jag har aldrig varit så nervös, men när jag väl gjorde det så var det väldigt roligt. Jag är glad att jag vågade göra det!

Jag läser talet till Biskopen

I måndags hade vi en lugn dag. Vi gick till ett hotell som hade en pool. Där badade vi och vilade upp oss lite. I tisdag packade vi in alla saker i Ulfs bil och åkte till Kongwa. Det tar ca en timme att åka till Kongwa från Dodoma. Det är i Kongwa som jag, Frida och Daniela kommer att vara i en församling och jobba. När vi kom fram möttes vi av prästen, Daniel, och hans familj och några andra som arbetar i kyrkan.

Ulf och Daniel

I detta huset bor jag

Vi kommer att bo i kyrkans gästhus. Vi får var sina rum som har toalett och dusch. Sedan finns det ett allrum och ett ställe där man kan äta. Det känns som det kommer bli bra! I onsdags fick vi vara med i förskolan som kyrkan har. En av våra uppgifter kommer att vara att hjälpa till i förskolan. Det ser jag mycket fram emot! Barnen verkade väldigt goa. Barn ger så mycket glädje och energi! 

Barnen i förskolan

Vi kommer också att vara med och hjälpa till i Compassion. Compassion är en organisation som finns med i församlingens arbete men det är helt självständigt. Compassion finns till för att hjälpa barn som har svåra hemförhållanden. Varje lördag kommer alla barnen dit och de får mat och undervisning. Det är nästan 300 barn inskrivna i Compassion. Det ska bli riktigt spännande att se hur detta fungerar!

Min första känsla efter att ha varit i Kongwa en dag är att det kommer bli jättebra att vara här! Människorna är väldigt härlig och det känns som vi har mycket spännande framför oss!

Senare på onsdagen åkte vi tillbaka till Dodoma. Torsdagen tillbringade vi i Dodoma. Hela förmiddagen ägnade vi åt att försöka få visum. Det tar väldigt mycket tid! Men vi hoppas att allt går vägen utan att det strular. På eftermiddagen fick vi följa med Ulf hem till en familj som hade en fest. Här i Tanzania brukar man ha en fest när ens barn är 40 dagar gammal, så vi fick följa med på en sådan fest! Det är väldigt spännande att komma hem till folk och se hur de bor och hur de har det. Mamman i familjen är blind och pappan har en synnedsättning. Pappan äger en liten affär och precis bredvid affären hyr familjen ett rum som de bor i. Toalett osv delar de med andra familjer. Vi blev bjudna på dricka och sedan var det dans. Det är häftigt att se barnen när de dansar för de har liksom rytmen i kroppen. Själv känner man sig stel som en pinne!

                                           
Just nu är vi på ett hotell i Kondoa. Vi har precis sagt tutaonana (vi ses) till Alexander och Martin. Igår och idag har vi nämligen varit på Aya secondary school där killarna kommer att vara. Det var riktigt roligt att se stället som de kommer vara på.  Idag fick även vara med på en invigning för att de har gjort grunden till skolans nya matsal. Så dagen till ära var biskopen, vice biskopen och en biskop från Ohio där. Eleverna från skolan sjöng också. Det var roligt att få vara med på det! Vi får uppleva så mycket häftiga saker!

I morgonbitti åker vi tillbaka till Dodoma och stannar där en natt och sedan tidigt på måndag morgon åker vi tillbaka till Kongwa. Då börjar det på riktigt!

Var rädd om er där hemma!

Hanna

I helgen har vi inte haft några swahililektioner utan vi har varit helt lediga. Helgen har varit bra och bjudit på många nya upplevelser som har gjort att vi verkligen känt att vi är i Afrika. I lördags åkte vår swahililärare Ester och en annan lärare som heter Emanuel med oss in till centrum i Morogoro. För första gången har jag åkt dalladalla.  Dalladalla är en minibuss som är ett vanligt transportmedel bland människor här i Tanzania. Det är billigt och det ryms många. Det finns kanske sittplatser för ungefär 12, men vi fick i alla fall plats minst 22 stycken. När man sitter där i värmen och trängs så känns det verkligen så afrikanskt! Jag är verkligen här på riktig! Trafiken här tar dock ett tag att vänja sig vid tror jag. Jag kan inte riktigt slappna av helt. Men chaufförerna kan ju köra så det är bara att lita på de. 

Väl framme i stan gick vi till en marknad där vi övade vår swahili medan vi köpte frukt. Vi köpte mango, papaya, bananer och ananas.

Därefter gick vi runt lite på gatorna och kikade och sedan åkte vi taxi till ett matställe. Vi beställde kycklingsoppa och chapati. När vi hade väntat ungefär en halvtimme på maten så kommer de och säger att det tar en stund till för de hade precis dödat hönan. Vi hade ju ingen brådska så vi satt och väntade. Stället låg fint med ett litet vattenfall så vi gick runt och kika lite. Efter två timmar kom maten. Hade vi varit i Sverige hade vi blivit irriterade om vi hade fått vänta en halvtimme på maten, men eftersom det nu är Afrika så känns det på något sätt helt okej och man gör ingen stor sak utav det utan man sitter och väntar. Man anpassar sig väldigt snabbt. När maten väl kom så var det väldigt gott. Även där fick vi känna på att vi var i Afrika då vi satt och åt kyckling och chapati med händerna. På något konstigt sätt så smakar maten mycket bättre när man äter den med händerna.

Idag på morgonen har vi varit på gudstjänst i kyrkan som ligger här på skolans område. Gudstjänsten var helt på swahili så vi förstod nästan ingenting. Men man kan ändå känna igen gudstjänstordningen och hänga med lite på vad de gör tex när de ber Vår fader. Det är lite häftigt att jag kan be Vår fader på svenska medan de gör på swahili och att vi blir klara samtidigt.

Det var tre olika körer som sjöng under gudstjänsten. Kyrkan var stor och det var mycket folk som var där. Många elever från skolan var där. Trots att man inte förstår något är det ändå härligt att sitta med för man känner trotsallt en samhörighet med de andra som sitter där kyrkan – vi delar samma tro.

Kuwa na siku njema! (Ha en bra dag!)

Hanna

Nu är vi äntligen i Tanzania! Vi landade i Dar es Salaam i tisdags morse. Tisdagen tillbringade vi sedan på pingskyrkans gästhus i Dar es Salaam. Det var en lugn dag. Vi gick en liten tur på stranden och satt mest bara och njöt av att se havet och att äntligen vara framme! Det är väldigt härligt att vara i Afrika igen. Det är underbart att höra alla ljuden, känna alla dofterna, se alla sakerna och känna värmen igen. Jag trivs verkligen! I onsdags morse åkte vi vidare till Morongoro och det är där vi är just nu och kommer att vara i tio dagar. Här går vi nämligen på en språkskola för att lära oss swahili. Vi har haft vår första lektion i dag och det har känts bra. Jag är väldigt sugen på att lära mig swahili. Nu ska jag gå iväg och ha nästa swahililektion.

Hoppas allt är bra med er där hemma!

Hanna

Nu är det bara en vecka kvar tills jag och de fyra andra på min bibellinje åker till Tanzania. Jag kommer att försöka använda denna blogg så ofta jag hinner och så ofta jag har tillgång till internet. Här kommer en bild på oss som ska till Tanzania.  

Vi som åker: Martin, Alexander, Hanna, Daniela, Frida

Så här ser resan ut just nu:

5 november: Klockan 14.45 flyger vi från Köpenhamn.

6 november: Klockan 08.05 lokal tid landar vi i Dar es Salaam. Vi åker till Pingstkyrkans guesthouse där vi sover över en natt.

7 november: Vi åker till Morogoro där vi ska gå i en språkskola och lära oss mer swahili. Vi kommer att stanna där i tio dagar.

16 november: Åker till Dodoma.

17 november: Biskopsinvigning.

Efter den 17 november vet jag inte i nuläget vad som händer. Det enda jag vet är att vi kommer att vara tillsammans med Ulf Ekängen och åka runt med honom ett par dagar. Därefter kommer Alexander och Martin åka till Aya där de ska undervisa på en secondary school. Medan jag, Daniela och Frida åker till Kongwa där vi ska vara i en församling. Det är på dessa platser vi kommer tillbringa den största delen av vår tid i Tanzania.

30 januari: Vi åker till Zanzibar. Där kommer vi vara sju dagar.

9 februari: Safari

10 februari: Safari

11 februari: Vi åker tillbaka till Kongwa och Aya.

22 april: Hemresa. Vi åker från Dar es salaam kl. 18.20

23 april: Landar på arlanda kl.07.15