Nu har allt incheckat och vi har klarat alla kontroller. Jag och Sofia har också hunnit med att fika en god morotskaka. Nu sitter vi och väntar på att få gå på flygplanet. Klockan 17.40 lyfter planet och sedan har vi en mellanlandning i Amsterdam innan vi är framme i Nairobi i morgonbitti. Denna resa är en fadderresa och vi är 15 stycken som åker. Vissa har varit i Voi förut och för vissa är det första gången. Jag har inte rest med någon av de innan så det ska bli väldigt roligt och spännande!

Hanna

Idag åker jag för femte gången till Kenya och till staden Voi. Senast jag var i Voi var för drygt två år sedan så det ska bli enormt roligt att komma tillbaka igen och träffa alla människor där! Vi kommer att vara i Voi flera dagar, åka ner till kusten ett par dagar för lite avkoppling och åka på safari. Jag hoppas kunna skriva här på bloggen under resan. :-) 

Ha det gott!

Hanna

Bild från 2011

Nu är jag hemma i Sverige igen. I går landade jag på svenskmark. Nu är resan till Afrika slut för denna gång. Jag har varit borta nästan ett halvår. Vissa dagar har det varit mycket hemlängtan och de dagarna har gått väldigt långsamt, men många dagar var fyllda av glädje. Så det känns som tiden trots allt gick väldigt snabbt. Nu ska man på något sätt knyta ihop säcken för den här resan. Jag har upplevt väldigt mycket och jag bär med mig så mycket minne. Ibland är det svårt att beskriva saker med ord, ord räcker inte alltid till. Men denna resa har både varit en inre resa där jag har fått växa i mig själv och upptäckt nya sidor hos mig, samtidigt som vi har lärt oss mycket om hur människornas vardag ser ut, deras kultur och tro. Vi människor har mycket att lära oss av varandra. Det finns många saker jag kommer bära med mig. En sak är denna omsorg och tid människorna ger till varandra. Möter man en människa på stan är det självklart att man stannar och hälsar. Är någon sjuk är det självklart att man går hela vägen till sjukhuset för att visa sitt stöd. Behöver någon hjälp är det självklart man erbjuder sin hjälp. Behöver någon låna något är det självklart att man lånar av grannen. De lever på något sätt mer kollektivt medan vi först och främst sätter oss själva och våra behov i centrum. Där tror jag vi har något att lära oss. Att våga släppa in andra människor i sitt liv och inte köra sitt eget race. Jag tror att det är det som ger glädje som består!

   Som sagt är Afrikaresan slut för denna gång. Men Afrika finns i mitt hjärta, så en vacker dag kommer jag dit igen! Men nu på onsdag åker jag ner till Glimåkra folkhögskola för att gå sista månaden där.

Tack alla ni som har följt och läst bloggen. Tack att ni har kommenterat. Det var varit små höjdpunkter att läsa era kommentarer.

Ha det så bra och var rädda om er!

Hanna

Denna vecka har det varit fullt upp. Nu har vi inte lång tid kvar i Kongwa så det har varit mycket som vi gjort för sista gången och vi har gjort många besök hos familjer. I måndags bjöd vi alla som jobbar i församlingen och på Compassionkontoret på lunch. Några kvinnor i församlingen; Helena, Mama Jackie, Ester, Mama Jioni, Rosie, Mama Nola och prästfrun hjälpte till att förbereda maten. Vi hade frågat Helena och Mama Jackie om de kunde hjälpa oss, men alla de andra kom ändå för att hjälpa till. Utan dessa kvinnor hade vi aldrig lyckats få ihop allting. Att laga mat tar verkligen lång tid här. Först gå till marknaden och köpa alla saker och sedan laga all mat. När vi stod utomhus vid eldarna och lagade mat kom en stor regnskur.  Som tur var gick den över ganska snabbt. Maten som vi bjöd på var pilau, kött, kål och morötter som man steker ihop, kisamfu (ett slags blad som man tillagar) och en slags matbanan som man kokar/friterar i olja. Det var riktigt gott! Stunden blev väldigt bra! Alla fick hålla små tacktal till oss och även vi tackade de. De sa många ord som värmde att höra!

   I tisdags var vi hemma hos prästens mamma och hälsade på. Hon flyttade hit till Kongwa för några månader sen för att hon skulle kunna bo närmare prästen så han skulle kunna hjälpa henne bättre. Två av prästens syskon bor också där, hans äldre bror och hans yngre syster.  Systens barn bor även där. De bor enkelt och har det ganska tufft ställt med maten. Men det finns en oerhörd värme och kärlek i deras familj. De är så härliga och utstrålar så mycket kärlek.

Prästens familj

I onsdags sa vi hej då till förskolebarnen och förskolelärarna. Vi lagade mandazi och te till de som vi brukar göra på onsdagar. Denna dag hängde vi även upp lite ballonger i ett träd och smyckade mandazi med Sverige flaggor. Det har varit roligt att vara med i kyrkans förskola men samtidigt svårt och frustrerande. Att inte kunna samma språk gör det svårare. Jag kan känna att jag hade velat göra fler saker med barnen men det har varit lite svårt just för att det är svårt att göra sig förstådd. Men jag är ändå så glad över att ha fått vara med de. Att leka med barnen kan man göra utan att behöva kunna kommunicera med ord. Barn ger så mycket energi och glädje. De dagarna man har mest hemlängtan och undrar vad man gör här så finns det inget bättre än att vara med i förskolan och ett litet barn kryper upp och vill sitta i knät, då vet man varför man är här. Eller att man går på vägen och någon ropar ”mwalimu” (lärare) och man vänder sig om och några av förskolebarnen kommer framspringande och kramar en. De har gett mig så mycket. Så visst kommer jag sakna de små barnen!

   Vi blev också hembjudna till församlingsarbetaren här i kyrkan. Vi blev bjudna på massa god mat. Det är som alltid spännande och väldigt roligt att komma hem och se hur folk bor och träffa deras familjer.

Förskolan

Församlingsarbetaren

 I torsdags hann vi också med två hembesök. På morgonen var vi hos en kvinna som heter Rose. Hon jobbar på Compassion och är även med i kören vi sjunger i. Hon bor tillsammans med sin mamma. De bor väldigt fint. Vi hade en trevlig stund hemma hos henne. Hon bjöd på frukost som bestod av te, juice, mandazi och kyckling. Här är det väldigt vanligt att man äter kyckling eller kött till frukost, gärna som soppa. Det är lite ovant. På eftermiddagen gick vi hem till en annan familj som är väldigt aktiva i kyrkan, framförallt med ungdomsarbetet. Också här blev vi bjudna på god lunch.

Rose till höger

Fredagen var en innehållriks dag. Jag började dagen med att gå till sjukhuset och säga Hej då. Jag är så tacksam och glad över att jag har fått vara på sjukhuset. Det har verkligen varit en upplevelse, med både glädje stunder och jobbiga stunder. Jag har lärt mig mycket och det kommer jag verkligen ha användning för i resten av min utbildning. Sedan hann vi med ett besök på en skola. Där träffade vi skolans kristna skolgrupp. Vi berättade lite om varför vi valde att gå bibellinje och lite skillnader som vi har märkt mellan Sverige och Tanzania. På eftermiddagen åkte vi till en by. Jag kommer tyvärr inte ihåg namnet nu, det var något långt som var svårt att uttala. Joffrey, vår granne, kommer från denna by, även Helena. Så vi besökte först Helenas farmor och blev bjudna på varm mjölk, majskolvar och vattenmelon. Vi fick också gå en sväng på hennes åker och titta. Därefter åkte vi till Joffreys pappa. Hans pappa har flera fruar så det var massa barn överallt. Det finns många olika familjesituationer som man möter på här och vissa saker är väldigt främmande tex detta med flera fruar. Vi blev bjudna på varm mjölk, majskolv och vattenmelon där också. Jag och Frida fick var sin höna som present.  Det var en väldigt bra dag! Det är så häftigt att följa med ut i bushen och besöka familjer där och se hur de lever. Extra roligt är det att besöka någon man faktiskt har en relation till.

Joffreys hem

Frida och jag med varsin höna

Var rädda om er!

Hanna

 Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt trevlig påsk! Jag har för första gången firat påsk i ett annat land med en annan kultur. Ännu en erfarenhet rikare. Påsken har varit väldigt bra! Vi har firat påsk här i Kongwa och vi fick trevligt besök av Martin och Alexander. Vi har varit mycket i kyrkan. På långfredagen var vi på tre gudstjänster. På kvällen lagade vi lite mat och såg på film. På lördagen var jag med och lagade lite ris och bönor på Compassion. Kvinnorna som lagar mat är så trevliga. Vi försöker prata swahili med de och ibland förstår vi varandra och ibland inte. De lagar väldigt gott ris och bönor. Vi lyckas aldrig få det lika gott som de.

Matlagning till compassion

I söndags var vi också på en gudstjänst. Det var en härlig gudstjänst med mycket sång och glädje! Därefter gick vi hem till Helena och firade påsk med hennes familj. Det var väldigt roligt att få fira hemma hos en familj. Vi blev bjudna på pilau, köttgryta och grönsaker. Det var väldigt gott! I måndags var vi också på en gudstjänst på förmiddagen. Under den gudstjänsten var det också dop. Ett av barnen som döptes är barn till en körmedlem så hela kören, inklusive oss, blev bjudna hem till de för att fira.  Även där blev vi bjudna på god mat och vi dansa och sjöng. När vi gick ifrån det firande fick vi reda på att en annan körmedlems bror låg på sjukhuset. Så då gick vi i kören dit. Det är häftigt hur man ställer upp för varandra. Trots en halvtimmes promenad i regn gick kören dit för att visa sitt stöd.  

Vi firar påsk hos Helena

Jag har också hunnit vara sjukhuset och jobbat. Nu är jag på en barnavdelning. Det ska bli spännande att vara där i två veckor och se deras arbete.

I onsdags var det ”hus till hus”. Det är som en hemgrupp där man är en grupp människor och varje vecka går man hem till någons hus där man ber, sjunger och läser bibeln tillsammans. Igår var det vår tur att ha ”hus till hus” här på gästhuset. Eftersom det är sista gången för mig och Frida så tänkte vi baka och bjuda på lite svensk kaka. Det blev chokladbollar. Vi hade inget recept utan chansade lite. Vi hade de flesta ingredienserna. Dock smakar smöret helt annorlunda här. Det är ett smör som har i rumstemperatur. Så man undrar ju lite vad det innehåller. Vi gjorde egen kokos att rulla chokladbollarna i. Först delar man kokosnöten och sen sitter man som på en speciell pall och gnuggar kokosnöthalvan mot en spets och så blir det som kokosflingor. Det var roligt att kunna göra egen! Jag och Frida hade det väldigt roligt medan vi baka och det blev många skratt.  Vi tyckte att chokladbollarna blev helt okej, De på ”hus till hus” hade nog lite olika åsikter om det. Men alla smakade i alla fall!

"Hus till hus"

Hoppas allt är bra med er! Tack återigen för alla som läser bloggen och kommenterar. Var rädd om er!

Hanna

Nu var det längesedan jag skrev men här kommer en kort inblick i hur mina veckor har sett ut. Det har varit två innehållsrika veckor.  I två veckor har ett tyskt par, Elsbet och Joakim, varit i Kongwa. Deras församling i Tyskland har ett samarbete med församlingar i Kongwa och Mpwapwa. Nu hade de samlat ihop pengar och nu kom de till Kongwa för att dela ut majs. Just nu är det väldigt dåligt med majs för det regnar inte mycket. Så många familjer har det tufft och lider av hunger. Under de två veckorna de har varit här har vi fått följa med det tyska paret när de har varit och delat ut majs i olika församlingar. Bland annat har vi varit på en skola i Kongwa men också i olika kyrkor som ligger utanför Kongwa. Vissa vägar till byarna har varit bra medan andra har varit mindre bra. På vissa ställen var det enbart en stig som vi körde på och rätt som det var körde vi mitt ute i ett fält där man bara ser majs överallt. Det är helt otroligt att de hittar. Men efter en liten stund såg vi plötsligt en kyrka. Vi har också kört genom en flod med mycket vatten i. Först fick vi stå och vänta ca 45 minuter innan vi vågade köra över. Lite läskigt är det allt samtidigt är det spännande! Det är ett äventyr att vara i Afrika och det tycker jag om. Vi har också varit i en massajby i Chitego. Några av Ulfs barn bor där så det var väldigt roligt att vara där! Vi fick se deras kyrka, deras förskola och sen en massaj bosättning. Det är väldigt spännande att se. De bjöd oss på mat och gav oss massaj halsband som gåvor. Det har varit riktigt roligt att vara med på deras resor till de olika byarna. Vi har fått se och uppleva så otroligt mycket! Jag älskar verkligen att göra sånt!

Chitego, Förskola

Chitego, bosättning

Chitego, massajernas fina kyrka

Under veckorna har jag också hunnit vara lite på sjukhuset. Jag har haft två bra veckor på förlossningsavdelningen. Fick se oerhört mycket lärorikt som jag kommer bära med mig! Nu har jag också varit några dagar på en annan avdelning, RCH, reproductive and child health care. Jag har fått vara med och se de vaccinera barn, mäta och väga barn och även familjeplanering. Spännande att se olika delar av sjukhuset!

I helgen har vi varit i Dodoma. I söndags fick vi följa med Ulf till en by som heter Hogoro. När vi kom dit blev vi bjudna på chapati och te till frukost. Sedan var vi med när Ulf skulle ha söndagsskolan för barnen. Det var roligt att se honom ha det. Han är så duktig med barnen och man såg att barnen verkligen tyckte det var roligt. Därefter firade vi gudstjänst och blev bjudna på mat. Det var en väldigt bra dag!

Söndagsskola

Hoppas allt är bra med er. Jag hoppas att ni alla får en glad påsk!

Hanna

I lördags förmiddags kom Martin, Alexander och Pasco hit. Det var roligt! Vi har haft en bra helg. Under eftermiddagen lagade vi massa mat; ris, ärtgryta, kött, kyckling, köttgryta, kachumbari (tomat och lök) och en grönsaksröra. Vi fick mycket hjälp av Helena och Mama Jackie som styrde ihop allt. Att laga mat tar verkligen så lång tid! Sedan på kvällen kom hela prästfamiljen hit, församlingsarbetaren Ester och så satt vi tillsammans ute under stjärnklar himmel och åt. Maten blev god och det blev en mysig kväll!

Söndagen började vi med att fira gudstjänst. Vår kör sjöng. Det är inte lika jobbigt längre att stå där framme och dansa och sjunga. Nu är det bara roligt! Därefter på förmiddagen åkte killarna tillbaka till Dodoma. På eftermiddagen var vi på konfirmationsfirande i Mama Jackies hus. Hon bor precis jämte vårt gästhus. Det bor många hos Mama Jackie. De är 15 stycken tror jag. Jag ska ärligt säga att jag inte har riktig koll på vilka alla är men det är hennes egna barn som bor där, syskonbarn, hennes pappa och så hennes arbetare. De som hade konfirmerats tror jag var ett av hennes syskonbarn och en av hennes arbetare. Det var ett väldigt roligt firande i alla fall! Det gick till som alla andra fester. Det var tal, presentutdelning och mat. Och massa musik och dans. Det som gjorde detta firandet extra roligt var just för att det var hos Mama Jackie och hon är en sådan härlig människa som sprider massa värme och glädje omkring sig! Hon har ett enormt stort hjärta. Sedan kände man många som var där och det gör det också roligare. Bland annat var det många från församlingen där. Även ett av förskolebarnen var där och satt hos mig. Att ordna dessa tillställningar kostar så mycket för de. Hon berättade att allt sammanlagt hade kostat 150 000 tsh ( ca 600 kr). Hon har fortfarande inte betalt allt utan har lite skulder. Hon berättade även lite andra kostnader. Att betala Secondary school för ett barn för ett år kostar över 1 000 000 tsh (över 4000 kr). Och då har hon inte bara ett barn att betala för… Och hon har en lön på 50 000 tsh per månad. Hon tar också alla matlagningsjobb hon kan för att få ihop mer pengar. Hon lagar mat inför olika tillställningar tex bröllop eller att kyrkan ska ha något möte. Hon får verkligen kämpa och jobba hårt hela tiden!

Igår var jag på sjukhuset. Inte för att jag mådde dåligt utan för att se hur ett sjukhus i Tanzania fungerar. I sex veckor kommer jag vara på distriktssjukhuset här i Kongwa och vara med i deras arbete. Jag kommer vara där tre dagar i veckan. De första två veckorna kommer jag vara på förlossningen. Där efter på en barnavdelning och sedan på en kvinnoklink verkar det som. Känns jättebra! Igår var alltså min första dag. Först fick jag en rundtur på alla avdelningar på sjukhuset. Det var intressant att se! Jag fick också en uniform som var alldeles för stor. Men bättre än inget. Det som var lite roligt var att det stod ”Tvätteriet Allingsås” på kläderna. Känns ju nästan som man vore hemma! Dagen har varit väldigt spännande och lärorik! Jag har fått se min första förlossning. Så häftigt! Det är sådan enorm lycka! Jag vill verkligen jobba som barnmorska i framtiden . Vilken glädje det blir när allt går bra! Att hålla ett nyfött barn i sina händer är en häftig känsla.

Ha en bra dag allihopa!

Hanna

Denna vecka har det varit mycket strul med internet, därför har det varit dåligt med blogginlägg tyvärr. Men nu verkar det fungerar lite bättre i alla fall så vi hoppas det håller i sig. Vi har också haft mycket strömavbrott. Strömmen har ofta varit borta hela kvällarna och även vissa delar av dagen. Men man vänjer sig även vid det. Det är lite mysigt för blir kolsvart överallt och vi tänder massa ljus!

Förra fredagen på kvällen/natten var det gudstjänst i kyrkan. Det började vi nio på kvällen, men vi åt kvällsmat så vi kommer inte till kyrkan förrän vid elva. Klockan halv fyra på natten var gudstjänsten slut. Jag och Frida lyckades hålla oss vakna hela tiden. Under gudstjänsten var det sång, dans, undervisning och mycket bön. Vid ett tiden på natten bjöd de också på lite te och mandazi. Det var mysigt att sitta i kyrkan och äta lite. Det var en bra kväll! De har dessa gudstjänster en gång per månad. Så vi hinner med att fira en till sådan gudstjänst innan vi åker!

Hela lördagen förberedde vi för att kören från Dodoma skulle komma. Under dagen bar vi massa stolar och ställde i ordning bord. Vi rensade också ris och bönor och skar grönsaker. Vi fick också vara med och se hur de slaktade en get som vi sedan tillagade. Det var en muslims man som dödade geten. Det var tydligen tvunget att gå till så för att om muslimer ska kunna äta det. Man lär sig alltid något nytt! Vid strax efter åtta på kvällen kom kören äntligen med en buss från Dodoma. När bussen rullade in mot kyrkan började alla i vår kör att sjunga och klappa händer. Vilket välkomnande! På kvällen åt vi ris och bönor. Vi var också i kyrkan där alla presenterades och vi sjöng lite.

Tidigt på söndagsmorgon gick vi upp för att diska gårdagens disk och förbereda frukost till gästerna. Frukosten bestod av mackor med smör och te. Efter frukosten var det gudstjänst. Under gudstjänsten sjöng kören från Dodoma, vår kör som heter Upendo och sedan en kör med barn från Compassion. Gudstjänsten innehöll mycket härlig sång och höll på i drygt tre timmar! Därefter var det lunch. Hela morgonen och förmiddagen hade kvinnorna suttit och förberett lunch till oss. Vi var många som skulle äta. Det blev ris, pilau, bönor, kyckling, kött, sås och kachumari (morötter och kål). Det var riktigt gott! Efter maten gick vi till kyrkan igen och sjöng massa! Denna gång var vi fyra körer; Vår kör, kören från Dodoma, ungdomskören och kören från Compassion. Vi turades om att sjunga och det var en riktigt rolig stund! Det var en sådan härlig blandning! Kören från Dodoma är så duktiga. De är så proffsiga. De sjunger och dansar till både keybord men också occapella. Riktigt roligt att få träffa de och höra de sjunga! Tydligen var de en av de körerna som sjöng på biskopsinvigningen som vi var på i november. Lite extra skoj! Ungdomskören som kallas Vijana  är också så duktiga. De är så enormt bra på att dansa. Är så fascinerande att se. Man blir så glad av att se de och jag önskar så man hade samma rytm i kroppen som de har. Sjunga i kör är så roligt. Det ger verkligen mycket glädje! Hela helgen har varit väldigt rolig och bra. Är glad att jag fick vara med på detta!

Vår kör Upendo

Ungdomskören Vijana

Kören från Dodoma

I måndags gick vi till stan för att köpa vatten. Det blir billigare att köpa stora dunkar än att köpa småflaskor varje dag. Det tar ca en kvart att gå till stan och bära en vattendunk med 12 liter vatten den biten är jobbigt. Tyvärr har vi inte lärt oss bära vattnet på huvudet. Det är svårt och tungt. Men vi har kommit på ett annat litet sätt. Vi bär vattendunken på ryggen som de bär sina barn här. Väldigt praktiskt faktiskt. Vi får många blickar och skratt. Men det bjuder vi på. Jag är imponerad av alla kvinnor som varje dag bär sina tunga vattendunkar på huvudet!

Smidigt sätt att bära vatten på

Resten av veckan har varit bra. Vi har haft saker att göra hela tiden. Vi har varit med i förskolan och bakat mandazi som vanligt. I tisdags besökte vi skolan där de utbildar präster. Han som bor granne med gästhuset som vi bor i, Joffrey, utbildar sig till präst där så han visade oss runt. Det är så fint där uppe i bergen! Promenaden tillbaka till vårt gästhus tog drygt en timma och det var så härligt att gå i den fina naturen! På vägen tillbaka stannade vi och tog vi en liten fikapaus med dricka och kex.

Fikapaus

Alla människor här tar så väl hand om oss och vill hjälpa oss med allting. I onsdags skulle vi tvätta men det slutade med att Mama Jackie och Helena tvättade åt oss i stället. Vi försökte verkligen hjälpa till med de ville göra det. De tvättar tusen gånger snabbare än vi. Så vi bjöd de på lite mat och dricka i stället och så satt vi ute på vår matta och åt. Det var mysigt! De två kvinnorna är helt underbara!

Lunch med Jackie och Helena

I torsdags följde vi också med de till något som de kallar Dox. Jag tror de kallas det så. Det är i alla fall en jättestor marknad med massa frukt, grönsaker, djur, skor, kläder osv.  Vi åkte dit tillsammans med Mama Jackie, Mama Jioni, Mamma Nola och Helena. De köpte på sig mycket för det är billigare där än på den vanliga marknaden i stan. Denna marknad är sista torsdagen varje månad. Det var så roligt att få följa med på det!

Marknad

Nu i helgen kommer Alexander, Martin och Pasco (deras vän) hit. Det ska bli skoj att träffa de igen!

Var rädda om er! Ha en bra helg!

Hanna