Nu har det gått en vecka igen. Här kommer lite axplock vad jag har gjort denna vecka.

Förra  fredagen fick vi följa med och titta på det barnhemmet som Alexander kommer vara på. Det ligger i Dodoma och är ett katolskt barnhem för förståndshandikappade barn i skolåldern. Det var väldigt starkt att vara där. Det var 40 barn på barnhemmet, 10 flickor och 30 pojkar. De bor där och går i skolan, men på loven får de åka hem. Ulf berättade att en del av barnen föddes med handikapp men största delen av barnen har blivit handikappade på grund av att de upptäckt malaria försent. Malaria är en sådan obehaglig sjukdom. Det behövs mycket undervisning och kunskap om malaria. Att använda myggnät och vara medveten om vad symtomen för malaria är så man kan få behandlig snabbt kan rädda många. Barnen på barnhemmet var oerhört mysiga. De ville ha mycket närhet. Jag hade ett barn som direkt ville upp i min famn och när jag skulle gå ville hon inte släppa mig. Sånt berör. Det ger så otroligt mycket att vara med dessa barn för man behöver inte prestera genom att prata utan bara öppna upp sin famn och ge massa närhet och omsorg. Hade dessa förståndshandikappade barn bott kvar hemma hos sina föräldrar hade de troligtvis blivit undangömda för de är en skam för familjen. Så det är ju himmelriket för barnen att komma till ett sådant barnhem där de får undervisning, leka, mat och lär sig saker så de kan klara livet.

På eftermiddagen åkte vi buss tillbaka till Kongwa. Det hade regnat väldigt mycket så på vissa ställen var vägarna helt översvämmade av vatten. Lite läskigt var det att åka, men allt gick bra och vi kom tillbaka till Kongwa. De blev väldigt glada över att se oss igen! Det är roligt att vi blir bemötta så. De hade precis lagat mandazi så vi fick färska mandazi. Det var väldigt gott!

I lördags var det Compassion hela dagen. Vi hjälpte kvinnorna att laga maten till alla barnen och lärarna. Vi rensade bönor och ris och skar lök. Det tar sin tid. Vi började vid nio på morgonen och vid halv tre var maten klar och kunde ätas. På kvällen var det även lite körövning.

Vi rensans ris och bönor

Ris och bönor till lunch

I söndags var vi på gudstjänst.  Vi är med i kyrkans kör och idag skulle kören sjunga på båda gudstjänsterna. Så klockan sex var vi uppe och åt frukost och klockan sju började första gudstjänsten. Sedan var den slut vid nio och klockan tio började nästa gudstjänst. Kören hade fått två nya mickar så alla var helt lyriska. Det tråkiga är att det inte låter jättebra för de kan inte riktigt använda de än. Men de lär sig. Det var roligt att se de så glada! till helgen kommer en kör från Dodoma hit och ska sjunga i kyrkan.  Så idag var det en insamling så vi kan bjuda de på mat och boende. Här är det församlingsmedlemmarna som får vara med och betala sådana tillställningar. Eftermiddagen och kvällen var lugn. Jag hoppade lite hopprep med några barn till de som jobbar här. Vi spelade även lite kort.

Diana, Nola och jag

Denna vecka har jag varit med i förskolan och lekt med barnen. Jag och Frida har också bakat mandazi till barnen. Det var lika uppskattat den här gången! Det värmer att se! Idag sjöng jag och Daniela ”Små grodorna” tillsammans med förskoleklassen och vi gjorde raketen. Raketen tyckte de om!

Denna vecka har vi övat med kören varje dag för i morgon kommer en kör från Dodoma och då ska vi sjunga tillsammans med de på lördag kväll och på söndagen förmiddag och eftermiddag. Det ser jag fram emot! Så i morgon är det mycket som händer både körövning, laga mat som vi ska äta tillsammans med kören från Dodoma och så sjunga tillsammans på kvällen i kyrkan. Jag tycker mycket om att vara med i kören! Jag kan inte alla texter och det ser inte snyggt ut när vi dansar. Men vi har roligt!

Ha en skön helg allihop!

Hanna

Tiden går så snabbt och vi hinner göra och uppleva så mycket. Nu har vi både hunnit vara på Zanzibar, Dar Es Salaam, Arusha och varit på safari.

I onsdags tog vi flyget från Zanzibar till Dar Es Salaam och där sa vi tutaonana, vi ses, till Evalotta som skulle sätta sig på flyget hem till Sverige igen. Det var lite tungt att hon åkte och hemlängtan blev lite extra stor när man visste att om ett dygn är hon i Sverige men inte vi. Men snart är vi också i Sverige. Nu har vi varit här mer än halva tiden. Det har redan gott tre månader och idag är det exakt tio veckor kvar tills vi är på väg hem. Det mycket blandade känslor kring det. Det finns så mycket mer jag vill uppleva och lära mig och jag trivs verkligen så bra här i Afrika och deras vardag. Jag har inte klart med Afrika på långa vägar. Samtidigt saknar jag människor hemma i Sverige. Det är först när man är ifrån människor som märker vad man uppskattar och saknar med de. De orden sa Ulf till oss första gången vi träffades och de är så klockrena!

Veckan på Zanzibar var bra. Det är så fint där med de vita ständerna och det fina vattnet. Vi badade och solade mycket och åt god mat. Vi hann också med en delfin-och snorkelutflykt. Vi åkte tillsammans med en annan svensk familj som bodde i rummet jämte oss. Det var väldigt trevligt att få lite mer sällskap på utflykten. Först provade vi ut cyklop och sedan fick vi sätta oss i en träbåt och så åkte vi ut en liten bit på havet där vi letade efter delfiner. Det var många båtar som var där med turister. Så fort en båt såg en delfin åkte den dit och alla båtar åkte efter och alla turister kastade sig i vattnet för att försöka se och nudda delfinerna. Lite hysteriskt var det. Jag hoppade i ett par gånger och det var häftigt. Man kom väldigt nära delfinerna och det är häftigt att se de simma under vattnet. Vi såg väldigt många delfiner så det var roligt att göra en liten sådan utflykt.

I torsdags tillbringade vi en dag i Dar Es Salaam. Vi var på ett National museum. Det var intressant att få veta lite om Tanzanias historia. Därefter åkte vi vidare till Tingatinga art. Det är ett ställe där de sitter och målar en speciell konst. Det var väldigt fascinerade! Vi fick se konstnärerna sitta och måla och sedan hade de massa saker man kunde köpa. Det fanns mycket fint där som man ville köpa!

Dagen efter, i fredags, satte vi oss på en buss till Arusha. Den bussturen tog längre tid än väntat. Den skulle ta ungefär tre timmar men istället tog den 12 timmar för det var mycket vägarbeten längst vägen och vi såg flera olyckor. Jag har stor respekt för trafiken här i landet. Trafiken är en av de sakerna som jag tycker är jobbigast här.

I helgen har vi varit på safari! Så fantastiskt! I lördags morse kom en chaufför från JM Tours och hämtade oss och vi började åka mot nationalparken Lake Manyara. Den ligger ca tre timmar från Arusha. Naturen var väldigt skiftande i parken. På vissa ställen var det öppna slätter med underbar utsikt och i nästa stund åkte vi som i en djungel med massa träd och grönska runt oss. En fin park! Vi åkte till en lite sjö där vi fick gå ut och där såg vi en flodhäst som gick upp på land. Vi fick också se bla zebror, giraffer, vårtsvin, buffel och massa babianer. Därefter sov vi över på Lutherska kyrkans gästhus. Det var ett mysigt ställe och på kvällen blev vi bjudna på god mat som bestod av paprikasoppa, bröd, ris, kött, banan och annans.

Efter god frukosten på söndagsmorgon hämtade chauffören oss och vi åkte till Ngorongoro cratern.  Det var ännu vackrare där! Det är en kollapsad vulkan och är nu ett naturskyddsområde i Tanzania vilket gör att massajer får leva där samtidigt som man skyddar naturen. Ngorongoro cratern är ca 20 km bred och 600 m djup. Först körde vi på kanten av cratern, det är ungefär 2200 meter över havet och det var enorm vacker utsikt! Långt nere på botten kunde man se svarta prickar som var djur. Så häftigt! Sedan åkte vi på slingriga grusvägar ner till själva botten på cratern. Där nere fick vi se mycket djur. Vart man än tittade fanns det djur. Vi såg många zebror, bufflar och gnuer. Vi såg också hyenor, thomson gasell, vattenbock, vårtsvin, flodhästar, serval (en slags katt), elefanter, flamingo, lejon och noshörning. Vi fick se fyra av de ”The big five”; elefant, buffel, noshörning och lejon. Jag har fortfarande leoparden kvar… Någon gång ska jag hitta den med. Jag ger mig inte! Det var extra roligt att se noshörningarna. Detta var svart noshörning vi såg och den är oftast svår att hitta på andra platser så det gör det extra roligt. Den vita noshörningen såg jag i Kenya. Lejon är också mäktiga djur att se. Totalt fick vi se nio lejon under dagen. I början av safariet såg vi fem lejon som låg och vilade sig i gräset och bakom de gick bufflar helt ostört. Antagligen var lejonen väldigt mätta och trötta. Det är roligt att se flera djur på samma ställe. Sedan precis när vi var på väg upp på kanten av cratern igen fick vi se fyra lejon som gick över vägen som vi körde på. Det var en bra avslutning på den turen! Jag är väldigt nöjd med båda turerna. Det är så mäktigt att se alla djuren i sin hemmiljö men jag tycker det är minst lika mäktigt att bara stå upp i bilen och njuta av den underbara naturen! Det är en sådan fantastisk känsla. Det är svårt att beskriva med ord, det måste upplevas.

Utsikt från kanten av cratern

En Hyena

Nere i cratern

Nu stannar vi någon dag i Arusha. På onsdag räknar vi med att åka till Dodoma igen och vara där några dagar och sedan tillbaka till Kongwa. Så snart är semestern slut. Det har varit bra veckor. Men nu ser jag fram emot att komma tillbaka till Kongwa och leva i den afrikanska vardagen igen!

Var rädda om er allihopa! Ha det så bra!

Lala salama

Hanna

Nu var det länge sedan jag skrev här. Det har hänt mycket sen sist. Vår lärare från Glimåkra folkhögskola, Evalotta, har kommit hit till Tanzania för att hälsa på oss och ser hur vi har det. Två dagar tillbringade hon hos oss i Kongwa. Det bjöds på pilau och alla församlingsarbetarna sjöng och dansade fram och gav henne en kangaa. Kangaa är ett tygstycke som är vanligt att kvinnorna använder runt midjan eller till att bära barnen i. Det var en härlig stund. De visar så enormt mycket gästfrihet här! Vi visade också förskolan och hade mycket tid för samtal och att umgås. Roligt att träffa någon hemifrån!

Vi har också hunnit baka mandazi till alla barnen på förskolan. I vanliga fall brukar förskolebarnen varje dag får en välling gjord av mjöl, vatten och socker. Men vi köpte saker så vi kunde göra te och mandazi till barnen i stället. Det var väldigt uppskattat. Tänk vad lite som kan ge glädje! Det var väldigt roligt att se. Även de andra församlingsarbetarna var väldigt tacksamma.

I söndags åkte vi till Dodoma och mötte upp killarna och Evalotta. Vi hann träffa Ulf och blev bjudna på kvällsmat hemma hos honom. Det är alltid lika roligt att träffa honom! I tisdags åkte vi buss till Dar es Salaam och i onsdags eftermiddag tog vi flyget till Zanzibar. Det var den kortaste flygresan jag har gjort någonsin. Det tog ungefär tjugo minuter. Vi åkte bara upp i luften och vände och så ner igen. På flygplatsen väntade en chaufför från vårt hotell. Hotellet heter Ndame och det ligger på andra sidan ön. Det tog ungefär en timme att åka dit. Det blir stora kontraster att komma till Zanzibar efter att ha bott med människorna i Kongwa och levt i deras vardag. Här kan vi bo på Zanzibar och äta gott och köpa och göra nästan vilka utflykter vi vill just för vi har pengar och så vet man samtidigt under vilka förhållanden andra människor lever. Det är svårt att hantera tycker jag. Det väcker många tankar och funderingar inombords.

Igår var vi i Stonetown och gick runt på gatorna där. Det var nog tur att vi gick med en gudie för det var som en labyrint med massa små gator. Därefter var vi på kryddsafari. Vi började kryddsafariet med att bli bjudna på mat.  Vi fick gå in i ett hus och sätta oss på golvet där vi blev bjudna på ris, banan och en currysås. Väldigt gott! Därefter fick vi gå runt på denna kryddfarm och se olika kryddor och frukter och se hur de växer. Det var väldigt intressant! Vi såg plantor för banan, peppar, vanilj, kanel, ananas, avokado, citron, aloe vera, kakao och massa mer. Vi fick också se en man klättra upp och hämta ner koksnötter som vi sedan smakade på. Själva kokosmjölken var sådär tycker jag, men köttet var gott. Vi tjejer fick kransar flätade av blad, en korg gjort av blad och ett halsband med en flätad groda.  Killarna fick en flätad ”kungakrona”. Lite roligt att få sånt. Men mest är det fascinerade att se de göra det! Därefter fick vi smaka på massa olika goda frukter som papaya, mango, banan, melon, apelsin, ananas och några frukter jag har glömt namnet på. Det var verkligen så gott!

Stonetown

Fruktprovning

Kakaoplanta

Bananplanta

Ananasplanta

Var rädda om er

Hanna 

I fredags klättrade vi i ”berg”. Jag hade förväntat mig att det skulle vara hyfsade stigar för det hade de sagt. Men så var det inte riktigt. På vissa ställen var det verkligen brant så lite läskigt var det allt att gå ner. Men det var en trevlig utflykt! Det var så fin utsikt. Det är verkligen så vackert här!

Berget vi klättrade upp på-

Utsikt över Kongwa

Igår fick prästdottern sitt första barn. Det blev en liten kille som ska heta Oskar. I gårkväll fick vi åka tillsammans med prästen till sjukhuset för att hälsa på den nyblivna mamman och barnet. Även andra från församlingen åkte med. Det är härligt att så många åker med för att stötta och visa att man bryr sig. Här är det liksom självklart att man trycker hela bilen full med folk. När vi kom till sjukhuset mötte vi en stolt mormor och en nyfödd liten kille. En stund senare var även den nyblivna mamman klar efter kejsarsnittet och vi fick säga hej till henne. Detta med barn är så fascinerande. Att ett barn ena stunden kan leva inne i mamman för att i nästan stund kunna leva och må bra helt själv. Att ett barn är så litet men att allt fungerar. Kroppen är så häftig! Det var en så roligt att få komma och träffa de. Sådan lycka! Det var en fin stund som berörde mycket!

Idag åkte vi till sjukhuset och träffade det lilla nyfödda barnet igen. Jag fick hålla honom. Mitt hjärta smälte. Det var så mysigt!

Det är sådan skillnad på sjukhus. Här i Tanzania ligger det ungefär 8 kvinnor i ett och samma rum. Sedan får man komma och besöka nästan hur som helst verkar det som. I Sverige är det så noga med att bara nära anhöriga får besöka och att man måste vara frisk osv. Men här känns det helt annorlunda. En annan skillnad som jag har märkt under den lilla stunden jag var där är att patienterna inte får någon mat serverad utan anhöriga måste laga mat och komma dit med det. Så det finns vissa kontraster… Men efter att ha besökt sjukhuset så känner jag ännu mer att detta är något som jag vill jobba med i framtiden!

En stolt morbror med det nyfödda barnet

Idag har förskolan börjat igen.  Det var inte så många barn idag men det kommer att komma fler de närmaste dagarna. Vi städade vi lite på ”skolgården” och sedan spelade barnen lite teater om Jesus som den gode herden.

Häromdagen när jag och Daniela var ute och gick möte vi en annan mzungu (viting). Vi blev helt förvånade. Vi trodde vi var de enda vita här i Kongwa. Men där hade vi fel. Tjejen vi mötte kom från USA. Hon berättade även att det finns tre tjejer från Italien här. Så ensamma var vi inte! Idag har vi i alla fall ätit lunch tillsammans med tjejen från USA och hennes kompis som bor i en annan by tre timmar från Kongwa. De är båda här med fredskåren och ska vara här i Tanzania i två år. De undervisar på secondary school. Vi åt på ett litet matställe inne i stan. Det var väldigt gott. Jag åt ugali och bönor. Det kostade 8 kronor!

Var rädd om er! Ha en bra vecka!

Hanna

Vi har tillbringat några dagar i Dar Es Salaam. Det är en hysterisk stad! Jag är verkligen ingen storstadsmänniska. Det är bara folk överallt och de är väldigt påträngande och det ger mig bara panik. Vi bodde i alla fall på pingstkyrkans gästhus. Det är ett fint och lugnt ställe. Vi åkte också till flygplatsen och mötte upp en kompis till Alexander. Det var lite roligt känsla att stå där och hälsa honom välkommen till Tanzania. För två månaders sedan var det vi som kom ut genom dörrarna på flygplatsen och var helt förvirrade. Det känns så avlägset nu.

I lördags åkte vi buss till Dodoma. På kvällen var jag, Frida och Daniela hemma hos Ulf. Vi blev bjudna på spaghetti och köttfärssås. Det var så gott! Vi kollade också lite på en inspelning av Kalle Ankas jul. Det var lite roligt! Jag tycker så mycket om att vara hemma hos Ulf. Det är en så härlig atmosfär där!

Idag kom vi tillbaka till Kongwa igen efter att ha varit på resande fot i nästan två veckor. Det är jätteroligt att resa runt men samtidigt är det skönt att komma ”hem” igen. Jag bor alltså i en stad som heter Kongwa. Kongwa ligger ca en och halvtimme från Dodoma. Det ligger väldigt fint med berg runt omkring. Jag tycker jag har det lyxigt som får vakna upp med den utsikten varje morgon. Vi bor på gästhuset som den lutherska kyrkan har. Gästhuset ligger precis jämte kyrkan och bredvid oss bor prästen och hans familj. Förskolan ligger också här på området, så allt är väldigt nära.

Vi har var sina rum med toalett och dusch. Vi lottade rummen och jag fick det största rummet. Jag har till och med en soffa och en riktig toalett. Just nu har jag två dubbelsängar på rummet, men de har sagt att de ska bära ut en men vi får se hur det blir med det. Jag har försökt att göra det lite hemtrevligt och jag känner att jag har lyckats ganska bra. Jag trivs här! I gästhuset finns det också ett allrum med soffor, tv och lite bord och stolar. Vi har även en gasspis som vi lagar maten på. Väldigt smidigt! Det känns tryggt att bo här. På natten finns det en vakt på området. Sedan sover det alltid en kvinna här på gästhuset. Så de är väldigt måna om oss.

Kongwa

Gästhuset där jag bor

Mitt rum

Allrummet

Stort tack till alla som kommenterar bloggen! Jag är så dålig på att svara på kommentarerna. Jag ber om ursäkt för det. Men jag är så glad att ni skriver. Det är riktigt roligt att läsa! Så fortsätt gärna att skriva. :-)

Ha det så bra!

Hanna

I torsdagsmorse åkte vi från Kongwa. Efter att ha skumpat runt på grusvägar i ca fem timmar kom vi fram till i Kondoa. Där mötte vi upp Alexander och Martin. Vi träffade även Pasco, som är en av lärarna på den skolan som killarna är på. Vi blev hembjudna till Pascos mamma på mat. Det var riktigt gott. Dagen efter satte vi oss på en buss till Arusha. Denna busstur tog ca sex timmar och det var mestadels grusvägar. Trots att det sliter lite på kroppen att åka buss så är det roligt för man känner sig lite mer som en av dem. Det är ju så här människorna tar sig fram. Det är deras vardag. Tänk att stå upp i bussen i sex timmar. Jag ska inte klaga något för jag fick sitta hela vägen. Sen är det lite charmigt att åka buss när det några rader bakom en sitter en man med en höna i famnen. Det är ju inget konstigt med det!

I lördags åkte vi till Namanga. Namanga är en gränsövergång mellan Kenya och Tanzania och där skulle vi förlänga vårt turistvisum som går ut i början av januari. Detta med visum är ett helt kapitel för sig. Det strular så mycket fram och tillbaka för oss. Det är väldigt komplicerat. De håller på att göra om hela systemet just nu tror jag. När vi kom till Namanga så sa de där att vi inte skulle förnya vårt turistvisum utan nu ska vi till Dodoma i februari för att förlänga vårt resident permit istället. Så jag stod och såg underbara Kenya utan att kunna åka in i landet. Jag är så nära alla människor i Kenya som ligger mig så varmt om hjärtat, men ändå är jag långt ifrån… Men en dag ska jag tillbaka till Voi!

Gränsen mot Kenya

Eftersom vi inte fick förnya vårt visum så fick vi bara sätta oss i bilen och åka tillbaka till Arusha igen. På vägen tillbaka så fick vi i alla fall se giraffer längst vägen. Det blev lite plåster på såren i alla fall. Det är så mäktigt att se att dessa djur längst vägen när man bara är ute och åker. Sedan är det så enormt vackra vyer här. Tyvärr var det väldigt molnigt när vi åkte till Namanga annars hade vi kunnat se Kilimanjaro också. Naturen här är helt underbar. Det är så vackert! Jag njuter verkligen av den.

Twiga

Härliga vyer

Vi har också vi varit riktiga turister. I lördagseftermiddagen åkte vi tillsammans med Pasco och en chaufför från vårt hotell till en ormpark. Det var massa ormar, sköldpaddor och krokodiler där. Precis utanför denna lilla park var det som en massajutställning. Vi fick en guidad tur där de berättade om hur massajer lever. Utanför fanns det sedan massa små hyddor där massajkvinnor sålde saker bla smycken, skålar och filtar. Det var lite roligt att gå där! Man kunde också rida kamel hos massajerna så det testade jag. Den dagen kände jag mig verkligen som en turist. Jag måste erkänna att efter att ha varit i riktiga massajbyar så kändes det lite sådär att komma till ett uppbyggt masajmuseum. Men det var samtidigt intressant för jag lärde mig nya saker om massajer och deras liv. Efter en sådan här ”turistdag” så känner jag verkligen hur mycket jag trivs med att leva i vardagen bland alla människor i Tanzania. Jag vill inte vara en turist i Kenya eller Tanzania, jag vill leva som en bland de och dela deras vardag.

Massajutställning

På nyårsafton åkte vi till ett kaffeplantage som ligger här i Arusha. Vi fick en guidad tur där de visade kaffeplantaget. De berättade hur hela processen går till från det att man odlar bönorna tills det är färdigt kaffe. Det var också kaffeprovning. Jag dricker ju inte kaffe i vanliga fall, men det var väldigt roligt att se plantagen. På kvällen åt vi middag på en restaurang och firade in det nya året på taket på hotellet. Där stod vi och såg alla raketer.

Kaffeplantage

Kaffebönor

Jag önskar er alla en god fortsättning på det nya året!

Hanna

Den 24 december firade vi lite svensk jul, vi försökte i alla fall så gott vi kunde. Vi hade en liten julfrukost då vi åt chapati, kokt ägg, te och pepparkakor och därefter skumtomtar. Vi tände doftljus som doftade jul och lyssnade på julmusik. Vi hade även lite julklappsöppning. Det var svårt att få julstämning, men jag tycker ändå att vi lyckades lite! Resten av dagen var lugn. Vi hjälpte till att dekorera kyrkan. Vi blåste ballonger och satte upp dekorationer i taket. De bar även in palmblad och satte dit en julgran. På kvällen var vi på körövning och kvällen avslutade vi med en gudstjänst.  

Den 25 december firade de jul här i Tanzania. Vi började dagen med att gå på gudstjänst. En höjdpunkt var att sjunga ”stilla natt” på swahili! För en gångs skull visste man vad man sjöng. Därefter fick vi vara med när prästfamiljen firade jul. Vi gick till de och förberedda mat och lagade maten tillsammans. Det blev spagetti, friterad potatisklyftor och pilau. Pilaun var riktig god! Vi drack även juice som vi hade gjort av mango, annans och passionsfrukt. Det var så gott. Sedan satt vi ute på en stor matta och åt. Det var väldigt mysigt. Senare på eftermiddagen träffades barnen från Compassion och firade lite jul tillsammans i kyrkan. De dansade och sjöng och blev bjudna på kakor och dricka.

Idag har vi firat hela dagen också. På förmiddagen var det gudstjänst. Under gudstjänsten var det både dop och lite konfirmation. Efter gudstjänsten gick vi först hem till ett av barnen som döptes. Mamman till det barnet jobbar på kyrkans förskola så henne känner vi ju. Det är så roligt att komma hem till människor och se deras hem. De bor i ett litet hus med två rum. De bodde väldigt enkelt. När vi kom dit blev vi bjudna på ris och kött. Vi satt och pratade en stund och det var väldigt trevligt!

Därefter gick vi vidare till nästa firande. Det var en av killarna som hade konfirmerat sig. De bodde i ett jättefint och stort hus. De bjöd oss på kyckling, köttgryta, pilau och läsk. Det blir stora kontraster när man ser att människor verkligen lever under så olika förhållanden. Det tycker jag är oerhört jobbigt att se.

Vi har också hunnit med att fira en kille som var klar med sin utbildning på universitet. Även de bodde i ett fint hus. Vi blev också bjudna på mat där. Det var stekt banan, kött, kyckling och läsk. Det är inte så roligt att fira någon som man inte har träffat förut.  Men samtidigt är det så roligt att vi blir medbjudna på saker!

Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt bra jul! Min jul har varit så annorlunda jämför med alla mina andra jular tidigare år. Det har varit riktigt spännande och roligt att fira jul i ett annat land med andra traditioner och människor! Det är så lärorikt. I Sverige är det stort fokus runt alla dess julklappar. Det är så mycket stress inför jul så när julen väl kommer så är man helt slut. Här är det inte alls samma stress. Det tycker jag har varit skönt! Här ger man inga julklappar. Istället lägger man fokus på det som julen egentligen handlar om!

I morgon åker vi till Kondoa där Alexander och Martin är. Där stannar vi en natt är. Sedan åker vi vidare till Arusha för att sedan åka och förnya vårt visum.

Var rädda om er!

Hanna

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Dagarna går både snabbt och långsamt. Just nu har vi inte så mycket att göra på dagarna och det kan ibland vara lite jobbigt. Men samtidigt sitter man på kvällen och undrar vart den här dagen tog vägen. Så som sagt går det både snabbt och långsamt.

Förra lördagen kom Ulf hit till Kongwa för att hålla ett seminarium för förskolelärare. Så på söndagen efter gudstjänsten fick vi följa med Ulf till det stället där han höll seminariet. Det låg en bit upp i bergen, ca 5 km från vårt gästhus. Vi fick bo i ett gammalt missionshus. Det var så mysigt och fint där! På seminariet pratade de bland annat om hur en bra lärare ska vara och om aga. Vi fick hjälpa till att visa lärarna hur man använder twisterband. Det var så roligt att se! Det såg ut som de hade väldigt roligt. Vi fick även besök av biskopen. Till och med han var med och lekte med twisterbanden. På tisdagen gick vi tillbaka till vårt gästhus. Att promenera tillbaka var riktigt skönt. Det är härligt att gå tyst och bara njuta av den vackra naturen!

Resten av veckan har varit ganska lugn. Vi har haft swahililektioner och gått på marknaden. En höjdpunkt i veckan har varit att vara med kören när de har övat. Det är så roligt! Vi försöker sjunga med och dansa så gott vi kan. Det ser kanske inte så bra ut, men vi har roligt i alla fall!

En morgon gick vi och åt frukost på ett litet ”fik”. Vi åt två chapati och drack en kopp te var. Det kostade 900 tsh per person. Det är ungefär 4 svenska kronor!

I lördagskväll var vi på ett Kitchen party. Om jag fattade det rätt så är Kitchen party en fest som man har för att en tjej som ska gifta sig. Det var bara tjejer på den festen. Det är ungefär samma firande som på ett bröllop. De dansar in, man går runt och skålar med alla, mycket dans och tal och sedan lämnar man över paket. Därefter serveras det mat och sedan gick vi hem. Det är roligt att vara med på sådana här tillställningar! Samtidigt är det lite tråkigt när vi inte förstår så mycket av det som sägs. Det är bara att öva mer på swahilin!

På Kitchen party!

I söndags firade vi gudstjänst. De har två gudstjänster varje söndag. En klockan sju på morgonen och en klockan nio på morgonen. Vi gick på den klockan sju. Gudstjänsten var bra. Det var roligt att se kören sjunga. Nästa gång ska vi vara med de och sjunga!

Kören

Jag önskar er alla en riktigt god jul!

Hanna